Herr talman! Jag ser, Ingvar Carlsson, att trädet är
litet, hårt ansat och väl klippt. - Kanske har Per Kåge-
son ramlat av, men Greger Hatt och en del andra finns
i alla fall kvar. Jag tycker att det där trädet är litet
symboliskt.
Också vi skall skänka träd, Ingvar Carlsson, för
plantering i Kenya - alldeles riktiga träd, som blir
både nyttiga, vackra och bra för dem som får del av
deras frukter.
Herr talman, ledamöter, ni på läktaren och ni som
lyssnar på radio och ser på tv! Det här har inte varit
någon speciellt kul debatt. Jag tycker egentligen att
den har varit ganska trist. Jag tänker därför till att
börja med tala om någonting annat, något som kanske
många inte tycker är politik men som egentligen bor-
de vara politik.
Vad är effektivitet? Vad är ett effektivt samhälle?
Vad är rationellt? Vad är ett rationellt samhälle? Vad
är mänskligt? Vad är ett mänskligt samhälle?
Jag tror att det här är frågor som vi som just nu
jobbar med politik borde ställa oss ganska ofta. Vi
borde också fundera över vad som egentligen är vär-
defullt i livet, vad som egentligen ger livet någon
mening.
När jag är ute och pratar, håller föredrag eller
deltar i debatter brukar jag börja med att be dem som
lyssnar att vända sig mot varandra, två och två, och
under några sekunder berätta för varandra vad de
tycker har varit viktigast i deras liv och vad som är
deras största önskan för framtiden. Det visar sig då
väldigt ofta att det som de talar om ligger mycket
långt bort från politiken och från det som vi politiker
ofta pratar om. Det intressanta är att man bland de här
människorna inte behöver ha någon redovisning av
vad som är sagt. Alla vet vad som berättats, utan att
man behöver säga det högt.
Det som berör människor är ett samhälle som
handlar om närhet och om möjligheter att växa, om en
trygghet som inte fängslar utan som får människor att
lyfta, och ett samhälle som handlar om kärlek. Det är
det som är människors verklighet och som är deras
drömmar. Men många politiker talar alldeles för säl-
lan om de här sakerna. Ändå är det just detta samhälle
som de vanliga människorna drömmer om och som vi
tillsammans måste skapa, ett mänskligt samhälle, där
framgången mäts i kvalitet, inte i ekonomisk kvanti-
tet, inte i antalet bilar per capita, i storleken på vape-
nexporten, i bredden på en Öresundsbro eller i mäng-
den radioaktivt avfall från kärnkraftverken.
Vi kan också skapa det samhället, om vi själva vill
det, om vi vågar tänka nytt, om vi vågar släppa gamla
idéer och föreställningar som är förknippade med
industrialismens framväxt och de idéer som ligger till
grund för de gamla partiernas värderingar.
Men för att få detta mänskliga samhälle måste vi
definiera vad som är effektivt och rationellt. Vi i
Miljöpartiet menar att ett miljövänligt samhälle är
effektivt och rationellt, av den enkla anledningen att
överlevnad på sikt är effektivt och rationell. Kärn-
kraft, fossila bränslen, kemikalier som hotar våra
celler och våra arvsanlag är inte något som är effek-
tivt och rationellt utan ineffektivt och orationellt.
Vi i Miljöpartiet menar också att jämlikhet är ef-
fektivt. Ett jämlikt samhälle är ett effektivt samhälle.
Så kanske man inte får säga i dag, när socialdemokra-
terna och partierna i den gamla borgerliga regeringen
har fått för sig att det skulle vara smart att öka klyf-
torna i samhället. Det är faktiskt så det har blivit både
under den gamla borgerliga regeringen och under den
socialdemokratiska regeringen. Det är kanske fel att
säga så i en tid när fallskärmarna seglar över landet
och när vi som redan har får äta gratismiddag och
gratislunch på X 2000, medan den ensamstående
mamman måste betala för varenda kopp kaffe när hon
åker på de vanliga tågen. Eller i en tid när Bryssel-
pendlarna köper skattefri sprit på varenda flygplats,
samtidigt som många säger att skatterna inte räcker
för att klara dem som är arbetslösa och sjuka.
Ett samhälle med ökande klyftor, med allt större
skillnad mellan dem som har och dem som inte har,
innebär att grogrunden för utanförskap, våld, rasism
och konflikter ökar. Och det är inte effektivt. Det är
inte rationellt. Det är ineffektivt och orationellt och
leder steg för steg in i ett alltmer omänskligt samhälle.
Därför menar vi att både den nuvarande socialde-
mokratiska regeringen och den gamla borgerliga re-
geringen är fel ute. Genom att dra undan pengar från
kommuner och landsting - som bl.a. fått betala en
EU-skatt i form av högre arbetsgivaravgifter - dras
resurser också bort från det som är människors nära
miljö, det som är avgörande för de allra flesta männi-
skors livskvalitet, nämligen skolan, barnomsorgen,
äldrevården och sjukvården. Genom att sänka ersätt-
ningsnivåerna vid sjukdom och arbetslöshet, också för
dem som redan har det svårt och för dem som redan
lever på den ekonomiska marginalen, stressar man
mängder av familjer. De som hårdast drabbas är fak-
tiskt barnen i de här familjerna. Och otrygga barn i
dag blir otrygga vuxna i framtiden. Vilket samhälle
väntar, om vi fortsätter den här utvecklingen?
Låt mig ge några exempel. Vi måste spara i en
hårt ansträngd budget. - Och det är helt klart, kära
vänsterpartister: Det har varit nödvändigt att spara,
inte bara att öka skatter. Hushållen har blivit av med 6
miljarder och kommunerna med nästan 8 miljarder
under 1995. Det har slagit hårt mot dem som redan
har det marigt ställt. Samtidigt har statens utgifter
ökat med 13 miljarder genom medlemsavgiften till
EU. 13 miljarder! Det betyder att varenda krona som
vi har skrapat ihop genom att sänka barnbidragen,
försämra sjukkassan, försvaga föräldraförsäkringen
och dra pengar från kommuner och landsting har gått
till medlemsavgiften till EU. Hur många i det svenska
folket tror ni som sitter här i kammaren finner detta
vara rimligt? Hur många av er som nu lyssnar på
radio och ser på TV finner det vara rimligt? Jag tycker
inte att det är det.
Den som är satt i skuld är inte fri brukar Göran
Persson säga, och det är sant. Om man tvingas att
betala för något som man inte vill ha är man inte
heller fri. Jag tänker t.ex. på EU:s jordbrukspolitik,
som ingen i Sverige vill ha. Ändå tvingas vi varje år
att betala mångmiljardbelopp från statskassan för
detta. Dessa pengar borde användas där de gör nytta
och leder till ett effektivt, rationellt och mänskligt
samhälle.
EU-frågan är mer aktuell än på länge. Regeringen
står inför en regeringsförhandling inom EU. Jag har
en fråga som jag gärna skulle vilja ha ett svar på, ja
eller nej, från Ingvar Carlsson. Kan Ingvar Carlsson
tänka sig att vi efter EU:s regeringskonferens i år kan
få en folkomröstning om resultatet, precis som i
Danmark? Jag vill bara ha ett ja eller ett nej. Det tar
bara två sekunder att svara på den frågan.
Herr talman, ledamöter, ni på läktaren och ni som
lyssnar på radio eller ser på TV! Socialdemokraterna
är egentligen vågmästare i denna riksdag. Den social-
demokratiska regeringen kan välja var man vill söka
stöd för sina förslag. När det gäller frågan om ökade
klyftor eller ökad jämlikhet i samhället har man valt.
Där har Socialdemokraterna varit vågmästare och
man har valt fel.
När det gäller att välja mellan en bra miljöpolitik
och en svag miljöpolitik har Socialdemokraterna varit,
och är fortfarande, vågmästare.
När det gäller att välja mellan en human flykting-
politik och en omänsklig flyktingpolitik är Socialde-
mokraterna vågmästare.
När det gäller frågan om att antingen, som vi vill,
avveckla kärnkraften till år 2010 eller att låta reakto-
rerna bli äldre och farligare är Socialdemokraterna
vågmästare.
När det gäller frågan om att förbjuda eller tillåta
landminor, vilkas enda syfte är att lemlästa männi-
skor, är Socialdemokraterna vågmästare.
När det gäller frågan om att antingen göra nya
mångmiljardsatsningar på militärt materiel - JAS-
plan och annat - eller att, som vi vill, göra satsningar
på skolan, barnomsorgen och äldrevården är Social-
demokraterna vågmästare.
När det gäller frågan om huruvida vi skall finansi-
era statens utgifter med raka och tydliga skatter eller
trixa med obligatoriska egenavgifter är Socialdemo-
kraterna vågmästare.
När det gäller Öresundsbron är Socialdemokrater-
na vågmästare. När det gäller att sänka arbetstiden är
Socialdemokraterna vågmästare. När det gäller att
släpa in Sverige i EU:s monetära union är Socialde-
mokraterna - och regeringen - vågmästare.
Ingen kan alltså säga att regeringen måste göra en
massa saker. Det finns ett parlamentariskt underlag
för goda och bra beslut. Tyvärr väljer regeringen ofta
att sätta sig i fel vågskål.
Privatmoralen säger att det var omänskligt att ut-
visa Åselefamiljerna. Då måste den politiska moralen
säga att det är något som är fel med hur flyktingpoli-
tiken bedrivs, även om kritik mot Turkiet kanske blir
mindre gångbar nu när EU har ställt sig bakom ett
långtgående handelsavtal med detta land.
Privatmoralen säger att det är skamligt att sprida
ut falska rykten. Då måste det vara ett politiskt skam-
grepp att sprida ut falska rykten om att flyktingar har
lurat till sig en halv miljon kronor. Så trodde jag inte
att man gjorde i en upplyst demokrati, men så gjorde
ett regeringskansli i Sverige 1996. Därmed gav man
legitimitet åt alla dem som sprider rykten och lögner i
rasismens tassemarker. Skäms inte ni i regeringen för
detta? Ni är i denna fråga bara uppbackade av Mode-
raterna.
Jag tycker att regeringen totalt sett agerat så svagt
i denna fråga, inte minst när det gäller ryktessprid-
ningen, att man hamnar på gränsen till vad som borde
leda till en misstroendeförklaring.
"Den som säger sanningen syndar inte, men han
skapar besvär." Detta är ett gammalt spanskt ord-
språk, och det har nog sin giltighet också i vårt land
och i vår tid; "Den som säger sanningen syndar inte,
men han skapar besvär." Jag kom att tänka på detta
ordspråk härom dagen när vi fick veta att regeringen
funderar på att stoppa Miljöpartiets representant i den
nya grupp som skall kontrollera att svensk vapenex-
port verkligen följer svensk lagstiftning. Varför disku-
terar man ens tanken att stoppa Miljöpartiets företrä-
dare. Har vi fel åsikt? Skall vår åsikt inte få höras
trots att den delas av väldigt stora delar av det svenska
folket? Hur kan det komma sig att den socialdemo-
kratiska regeringen funderar på att stoppa en person
som tolkar vapenexportreglerna restriktivt, precis som
den socialdemokratiska kongressen har sagt att man
skall göra?
Anders Björck skall sitta i rådet trots att han så
sent som i går kväll i Kvällsöppet i TV 2 sade att han
vill utöka vapenexporten också till regioner där det är
oro och konflikter. Han framförde också ett skäl för
detta: Vi skall ha vapenexporten eftersom den ger
sysselsättning. Detta strider mot riksdagens beslut.
Skall då inte regeringen ifrågasätta Anders Björck,
han som uppenbarligen även i rådet vill förändra
synen på svensk vapenexport? Vår representant säger
att reglerna skall följas. Den som inte har någonting
att dölja behöver inte vara rädd. Den som har någon-
ting att dölja bör kanske vara rädd.
Regeringen är alltså vågmästare mellan Modera-
ternas märkliga krav på utestängning och Miljöparti-
ets önskan om att bredda kompetensen i det råd som
skall kontrollera vapenexporten. Regeringen har att
välja mellan Anders Björck, och moderat dubbelmo-
ral, och att leva upp till den socialdemokratiska kon-
gressens vilja, alltså att vapenreglerna skall tolkas
restriktivt. Det sistnämnda är exakt vad Miljöpartiet
och Henrik Westander vill arbeta för i det råd som
skall granska vapenexporten. Vad väljer ni? Jag hop-
pas att ni hamnar rätt.
Härom dagen hörde vi att Per Kågesson, sakkun-
nig i energifrågor, mer eller mindre tvingas bort från
regeringskansliet. I en debattartikel i Dagens Nyheter
beskrev han hur han hade varit energiministerns narr
och nu skulle tvingas bli regeringens gisslan. Per
Kågeson var en av de ledande personerna i linje 3,
dvs. den folkrörelse som ville avveckla kärnkraften.
Han arbetade också nu för en konstruktiv avveckling.
Han arbetade på ett relativt ovanligt sätt; han försökte
faktiskt få olika grupperingar att enas. Han kände sig
dock utnyttjad som radikalt alibi för regeringens
energipolitik. Min fråga till Ingvar Carlsson blir nu
om han avser att leva upp till det som linje 2 lovade i
folkomröstningen, nämligen att kärnkraften skall vara
avvecklad år 2010. Ni stod själva för en avvecklings-
plan som klart deklarerade att år 2010 skulle kärnkraf-
ten vara avvecklad.
Ett bra samhälle och ett hållbart samhälle bygger
på ekologiska principer och på social anständighet. Vi
måste lära oss att det är effektivt och rationellt med en
bra miljö och med jämlikhet. Vi måste också lära oss
att arbete med människor i t.ex. sjukvården och äldre-
vården skall värderas på ett annat sätt än vad som görs
i dag. Det handlar om viktiga arbeten. Därför är min
uppmaning till regeringen: Minska den del av den
offentliga sektorn som går till det militära och satsa
pengarna på miljövård, sjukvård och äldrevård! Det är
effektivt, rationellt och mänskligt.
(Applåder)