Fru talman! I min regeringsdeklaration uttalade
jag förhoppningen att vi skulle få ett bra samar-
betsklimat här i kammaren. Jag tycker att Lars Lei-
jonborg tog ett steg i den riktningen genom att ange
tre viktiga områden: skattereformen, energin och den
generella välfärdspolitiken.
När det gäller skattereformen har det sagts en del
under julhelgen. På den punkten vill jag bara säga
följande. Det var en stor men också en svår reform för
socialdemokratin. Vi hade en intern diskussion i frå-
gan, om den var rimlig eller inte, men det var en nöd-
vändig reform. Jag lovade då att vi skulle följa upp de
fördelningspolitiska effekterna. När det kommer en
rapport som visar att den tiondel som har de högsta
inkomsterna inte har burit sin börda fullt ut tar jag
allvarligt på det. Det är inte att svika skattereformen -
det är att stå för skattereformen.
När det gäller energin tycker jag att det var bra att
Folkpartiet, Centern och Socialdemokraterna kom
överens 1991. Grundtanken var att vi skulle avveckla
kärnkraften i den takt som vi kunde tillföra ny energi.
Jag tror också att det skulle vara bra om vi kunde
fortsätta samtalen, grundade på den nya energikom-
missionen, och få till stånd ett samarbete över block-
gränsen. Men jag vill gärna säga att jag tycker att det
är en klar fördel om samarbetet med Centerpartiet
också kan fortsätta.
Den generella välfärdspolitiken står vi fast vid.
Den är viktig. Vi sänkte inte från 80 % till 75 % av
några ideologiska skäl utan därför att vi inte hade
pengar. Den uppgörelse vi träffade med Centerpartiet
om detta var enligt min uppfattning absolut en bidra-
gande orsak till att vi nu har fått ned räntorna. Jag
tycker att man måste se detta pragmatiskt.
Jag tycker att det är bra att Lars Leijonborg tog
upp arbetslösheten. Först några ord om det förflutna.
Lars Leijonborg åberopade våren 1994. Då lade vi
fram en rad förslag som skulle kunna föra ned arbets-
lösheten under 5 % enligt vad vi fick fram när vi
räknade på det. Sedan kom, som Lars Leijonborg
säkert kommer ihåg, Björn Wolraths uttalanden och
räntechockerna, och vi fick mycket större skuldräntor.
Det har onekligen fördröjt också arbetslöshetsbe-
kämpningen. Men det skall inte skymma det faktum
att antalet tillkommande platser för 1995 är drygt
60 000, vilket är ungefär dubbelt så mycket som ge-
nomsnittet i EU.
Vi skall emellertid nu sätta in stora krafter på att
pressa ned arbetslösheten tiondel för tiondel. Jag tror
att de flesta människor vet att vi verkligen menar
allvar, och den vetskapen grundar de på erfarenhet av
vad socialdemokratin har gjort mot arbetslösheten
under årtionden. Det handlar om att gå vidare och
stimulera näringslivet, mot bakgrund av en industriin-
vesteringsökning på 40 % under 1995. 40 %, Lars
Leijonborg!
Det absolut viktigaste är då att pressa ned räntorna
- för att de små företagen skall våga och kunna inves-
tera. Det handlar naturligtvis också om att den vägen
stimulera byggsektorn, och det handlar om att stimu-
lera också den privata konsumtionen och efterfrågan.
Den sänkta matmomsen är en väldigt viktig del i
detta.
I mitt huvudanförande skall jag återkomma till vad
vi vill göra för att främja sysselsättningen, eller, rätta-
re sagt, för att se till att vi inte får ytterligare avske-
danden när det gäller kommunerna - djärva satsningar
på utbildningsområdet för att därmed se till, inte att
skapa dåliga arbeten utan effektiva arbeten.