Fru talman! Vi har naturligtvis litet till mans följt
alliansen mellan Ingvar Carlsson och Olof Johansson
och kanske inte minst noterat när centerpartisterna
själva betygsatt den. Det var inte så länge sedan som
jag läste vad partisekreteraren Åke Pettersson tyckte.
Han sade att Centerpartiet sällan utövat ett så stort
inflytande över de faktiska besluten som under 1995.
Per-Ola Eriksson sade: Centerpartiet har kunnat rege-
ra från opposition.
Det är då inte så underligt, fru talman, att det blir
en hel del repliker till Olof Johansson.
Perssonplanen kom för några dagar sedan, och vi
lyssnade självfallet med spänt intresse på hur Center-
partiet, som regerar från opposition, skulle ta emot
den. Den som först var ute på plan var, icke helt
oväntat, Per-Ola Eriksson, som svalde den med hull
och hår. Strax därefter fångade man Olof Johansson -
vilket inte alltid är så enkelt; kanske för medierna
men inte för oss andra - och han sade att han inte
kunde se något där som var till hinders för samarbetet.
Han svalde den också.
I dag på morgonen är det Carlgren och Ljunggren
som skickas fram - eller träder fram; vad vet jag? Nu
ställs det krav, får vi veta i Ekot. Det är krav om all-
män arbetslöshetsförsäkring. Fattas bara! Det är ju ett
känt fyrpartikrav och beslut som nu repeteras. Det är
krav om sänkta arbetsgivaravgifter. Det finns inte
heller olika uppfattningar när det gäller att ta itu med
arbetslösheten. Centern ställer alltså krav.
I dag har Olof Johansson - och vem hade väntat
sig något annat? - dragit i gång igen mot Dennispake-
tet och bron. Han säger: Vi har sannerligen inte skro-
tat några krav i det avseendet, utan vi håller fast vid
detta. Det är för oss ideologiska frågor etc.
Men det är en fråga som man numera inte hör ett
mutter och inte ett knyst om från er sida, Olof Johans-
son. Jag har lyssnat mycket väl på Centerpartiet, från
1970-, 1980- och 1990-tal, och jag har i varje valrö-
relse under dessa decennier hört Olof Johansson och
andra företrädare tala om vårdnadsbidraget. Men
sedan alliansen med Socialdemokraterna började har
det ordet, såvitt jag har kunnat notera, inte funnits i en
centerpartistisk mun, i varje fall inte på den här höga
nivån.
Jag vill då veta: Har ni någon gång tagit upp detta
med Socialdemokraterna? Har ni någon gång försökt
få dem att förstå det som ni har drivit i valrörelse efter
valrörelse, som ni då har sagt att ni inte skulle skrota
och att det var en ideologisk fråga? Det berodde inte
på de 2 000, 3 000 eller 4 000 kronorna, utan på att
det var en valfrihetsreform.
Jag skulle kunna citera Olof Johansson när han tar
till de starka verbala tonerna och talar om vårdnadsbi-
draget. Därför skulle det vara utomordentligt sällsamt
om Olof Johansson här kunde redovisa eller redogöra
för ett rejält meningsutbyte med Ingvar Carlsson och
andra i den här frågan. Kan vi få höra litet om resulta-
tet? Jag vill inte misstro Olof Johansson, utan jag tror
att han har tagit upp detta. Vad skall hans väljare
annars tycka?
(Applåder)