Fru talman! Jag tror att många människor minns
att en grundbult i skattereformen var "hälften kvar";
marginalskatten skulle vara högst 50 %.
Vidare minns många att politikerna dyrt och heligt
lovade att vi nu hade fått ett robust system som verk-
ligen skulle ligga fast. Då är det illavarslande att man
ganska kort tid efter det att reformen har satts i sjön
och börjat verka tar en mycket speciell period i en
djup lågkonjunktur och med hög arbetslöshet till in-
täkt för att börja fingra på fundamentala delar av
reformen.
Jag är glad över att man tar bort värnskatten, men
det är mycket olustigt att man ersätter den genom en
manipulation med egenavgifterna - med samma ef-
fekt. Resultatet riskerar - som någon veckotidning
skrev häromdagen - att bli t.ex. att vi får svårare att
klara det kunskapslyft som Sverige behöver. En hel
del kvalificerad arbetskraft väljer att flytta utomlands,
för att bara ta ett enda exempel.
Jag tycker att vi skall vara mycket intresserade av
fördelningspolitik. Det är en av de absolut viktigaste
frågorna - den näst viktigaste, skulle jag vilja säga.
Den viktigaste frågan är hur vi skaffar resurser, men
den näst viktigaste är hur vi fördelar dem.
Det finns så mycket annat som Socialdemokrater-
na borde fundera mycket på. Det finns t.ex. en djup
oro bland de handikappade för vad som skall hända
med Bengt Westerbergs handikappreform. Systemet
med de personliga assistenterna har betytt en frihets-
revolution för många svårt handikappade människor.
Socialministern, som också snart skall avgå, har vis-
serligen utlovat att en del av de framlagda besparings-
förslagen inte skall genomföras, men fortfarande kan
man verkligen fundera på vad det ligger för fördel-
ningspolitik i att ge sig på just denna grupp.
Många har funderat på vilka de djupaste motiven
är för den hårdnande flyktingpolitik vi nu har sett
flera exempel på.
Ingvar Carlsson nämnde matmomsen, efter att ha
börjat med att tala om att det var nödvändigt att göra
någonting av fördelningspolitiska skäl. Jag tror att
många TV-tittare har väldigt svårt att följa med i
svängarna. Samma dag som matmomsen sänktes
sänktes nämligen också bidragen till sjuka och bidra-
gen till arbetslösa. Ett antal sociala försämringar ge-
nomfördes här i landet. Kan det vara rimligt att låta
detta drabba sjuka och arbetslösa och låta oss som har
arbete och är friska få vinsten? Jag tycker inte att
Socialdemokraterna har någonting att yvas över när
det gäller fördelningspolitik.