Fru talman! Eftersom vi har begränsad taletid här i
dag skall jag inte ägna mig för mycket åt utbildning, i
alla fall inte av elementärt slag.
Men jag vill till att börja med tala om för Lars
Leijonborg att han har missuppfattat vad jag sade. Det
handlar inte om storskalig satsning på gasintroduk-
tion. Vi har gas i Sverige. Det finns en ledning längs
västkusten. Det är inte fråga om introduktion, för
gasen finns där redan. Vill ni riva upp den, så varså-
goda.
Vi har alltid sagt att vi skall hålla på år 2010. Det
kräver, utöver de förnybara energikällorna som jag
talade för här, en restpost. Ingen har hittills kunnat
visa att det är möjligt att ersätta kärnkraften fullt ut till
2010 utan att ha reservmöjligheten att antingen öka
volymen i den ledning som redan finns på västkusten
eller, om Norge eller Finland så önskar, att bygga en
ledning över Norden. Det är dessutom något som man
är intresserad av i EU. Det är klart att det då vore litet
magstarkt om vi i Sverige sade: Nej, ni får inte röra
vårt territorium. Det vore i alla fall dåligt nordiskt
samarbete.
Detta är alltså inte någon dramatisk fråga. Det är
en marginell fråga. Behövs gasen, så är det en rest-
post. Behövs den inte, så är ingen gladare än Center-
partiet. Det får nämligen inte gå ut över bioenergin.