Fru talman! Det är litet magstarkt, Lars Leijon-
borg, att efter att ha suttit i en regering som har tre-
dubblat statsskulden och försatt Sverige i en akut
krissituation anklaga oss som gått in och städat upp
efter detta för att vi tvingas skära i socialförsäkrings-
systemen. Jag tror att det räcker att säga detta.
Jag skulle också kunna ta upp en diskussion om
Folkpartiets flyktingpolitik. Under oppositionstiden
avstod jag från att angripa Folkpartiet därför att jag
vet hur svårt det är att vara invandrarminister. Men
jag vill bara påminna Lars Leijonborg om att det var
en regering där Folkpartiet deltog som införde vi-
sumtvång för bosnierna i en mycket svår situation.
När det gäller de handikappade vet Lars Leijon-
borg att jag var med i krisförhandlingarna när läget
var som svårast och backade upp den handikappre-
form som Bengt Westerberg ville genomföra. Men det
område som Bengt Westerberg totalt felbedömde, och
där han även vilseledde oss, var kostnaderna för re-
formen - de blev mycket större än vad han hade för-
utsagt. Detta tvingas regeringen nu att titta på, men
det skall göras på ett för de handikappade bra sätt.
Det bär mig litet emot att här och nu hålla på att
tala om vem som bröt och vem som påbörjade vad i
skattereformen. Folkpartiet och Moderaterna bröt
redan innan skattereformen var genomförd. Ni tog
bort det som för Socialdemokraterna var en hörnsten,
nämligen kapitalbeskattningen. Vi vill har kvar skatte-
reformen och vi vill se till att den kommer att spela en
roll. Jag tycker nog att både Socialdemokraterna och
Folkpartiet i stort sett kan vara stolta över att vi orka-
de få igenom en sådan svår reform. Jag tycker inte att
det tjänar mycket till att hålla på att gnata om detaljer
i denna reform.
Jag delar Folkpartiets känslor för småföretagarna.
Det går att utläsa av regeringens politik vad det är vi
verkligen syftar till: den sjunkande räntan, som är
oerhört viktig. Riskkapitalavdrag införs och kvitt-
ningsrätten återinförs för nyetablerade företag. Ge-
nom skattereformen och den senare reformerade före-
tagsbeskattningen har egenföretag i dag i stort sett
samma villkor som större företag. En rad andra saker
är nu i gång på utredningsstadiet.
Jag läste i Dagens Nyheter i dag, efter att ha lyss-
nat på de två största oppositionspartierna inklusive
Folkpartiet, en stor rubrik där det sägs att svenskar
tror på framtiden. Efter det att europeiska handels-
kamrar har pejlat stämningen bland företag i 13 länder
sägs följande: "Svenska företagare hör till de mest
optimistiska i hela Europa om man får tro de europe-
iska handelskamrarnas organisation Eurochambres."
Är det inte litet märkligt att å ena sidan, mot bak-
grund av att 50 000 företag gick i konkurs under den
borgerliga regeringstiden, höra oppositionens be-
skrivning av hur vi bedriver en företagsfientlig politik
och hur eländigt allt är, och å andra sidan se att in-
dustriinvesteringarna ökar med 40 % och läsa att
Sveriges företagare just nu, under en socialdemokra-
tisk regering, är de mest optimistiska i Europa? Hur
får ni detta att gå ihop?