Herr talman! Det blir onekligen litet svårt att efter
denna vänlighet växla till debatten och svara på Gud-
run Schymans fråga, men jag skall göra ett försök. Jag
skall i mitt huvudanförande återkomma till det som
Gudrun Schyman tog upp i slutet av sitt anförande.
Gudrun Schyman ställde en direkt fråga till mig.
Det gällde min syn på populism hos Vänsterpartiet.
Jag kan uttrycka det på två sätt. Allmänt kan jag
säga att det under hela mitt politiska liv för det tidiga-
re Vänsterpartiet kommunisterna och för Vänsterpar-
tiet alltid har gällt att lova mer, att ständigt lägga sig
ett stycke ovanför i sina löften.
Jag kan också uttrycka det mera konkret. Vänster-
partiet argumenterade år efter år för sänkt matmoms.
Det var oerhört viktigt för de vanliga människorna
och det var den kanske absolut viktigaste jämlikhets-
frågan. Man sade: Detta skall Vänsterpartiet kämpa
för. Så genomför vi en matmomssänkning på inte
mindre än 9 %. Då kallar Gudrun Schyman det för
gåsleversocialism och antyder att det bara är männi-
skor som har det gott ställt som får glädje av sänk-
ningen.
Jag tror inte att det är ens 1 % av Sveriges be-
folkning som äter gåslever. Men man äter potatis,
morötter, fiskbullar, torsk, köttbullar och fläskkotlett.
På allt detta sänktes momsen genom överenskommel-
sen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. För
en tvåbarnsfamilj betyder det nära 5 000 kr per år.
Samtidigt handlade det om att sänka inflationen
och att i det svåra läge där vi måste få ned räntorna
försöka att stödja hemmamarknaden på något sätt. Det
var ingen lätt avvägning, och vi har, som Gudrun
Schyman vet, haft en intern diskussion. Men att då gå
ut och kalla den här svåra operationen för att få ned
räntorna för gåsleversocialism - det var för mig ett
ganska trist exempel på populism.
Vad är det som har hänt sedan vi träffade den här
uppgörelsen? Jo, räntorna har gått ned med ungefär
3 %. Det som har hänt de senaste dagarna ändrar inte
på det; räntorna har i dag återigen fortsatt nedåt.
Tack vare det har vi fått ett underlag för investe-
ringar som kan öka produktionen, leda till fler jobb
och förbättra sysselsättningen. Det är också oerhört
viktigt för att få ned boendekostnaderna. Som Olof
Johansson påpekade innebär det för en person som har
ett villalån på en halv miljon ca 15 000 kr netto per år.
Det kommer att pressa ned kostnaderna för dem som
bor i bostadsrätt och för dem som bor i hyresfastighe-
ter. Stimulansen för byggandet är nödvändig. Varje
byggnadsarbetare som nu kan anställas ger ytterligare
4-5 nya jobb. För staten innebär det direkt en drama-
tisk reducering av kostnaderna för statsskulden. Med
kronans förstärkning minskar ju också statsskulden.
Den svåra operation med de sänkta nivåerna som
vi gjorde av ekonomiska skäl för att få ned räntan, för
att göra något positivt för de enskilda människorna,
bemötte Gudrun Schyman på ett sätt som gjorde mig
besviken. Under hösten 1994 var Vänsterpartiet med
om att ta svåra beslut. Det har jag också gett dem
credit för. Men desto större blev besvikelsen när
Vänsterpartiet inte orkade fullt ut, utan tog chansen att
ta en del socialdemokratiska sympatisörer som i det
läget var oroliga över vad som skulle hända med deras
standard.
Därmed har jag försökt att ge en redovisning av
situationen, men nu tar jag mitt träd och går.
(Applåder)