Fru talman! Nu har statsrådet Hedborg hållit två
anföranden som har varit allmänt välvilliga och
svepande. Men ingen av oss har fått några svar på
våra frågor.
Jag hade några frågor som är övergripande och
viktiga. Hur kommer det att gå med valfriheten? Skall
vi gå tillbaka totalt till kommunala och
landstingskommunala monopol igen? Där fick jag
något svepande svar om att kommunerna får ordna det
som de vill. Men era handlingar visar att ni är helt
inne på en socialistisk väg. Det talas mycket vackert
om arbete. Jag delar uppfattningen i mycket att det
som har sagts. Men jag vill betona att allt arbete är
viktigt, oavsett om det utförs som förvärvsarbete
utanför hemmet eller i hemmet med egna barn. Jag
delar kds syn därvidlag.
Men den socialistiska familjepolitiken emanerar
från Alva Myrdal som säger: Det finns tydligen inom
det husliga arbetet, både som husmor och som tjänare,
fortfarande möjligheter för klena, imbecilla, indolenta
och ambitionslösa eller i övrigt mindre väl rustade
individer att stanna kvar och dra sig fram. Och detta
har varit receptet för socialdemokratisk socialistisk
familjepolitik.
Vi är säkert överens om mycket vad gäller
socialförsäkringarna. Men det är sannerligen inte den
borgerliga regeringens fel att
socialförsäkringssystemet urartade. Låt mig erinra om
att hösten -90 var det stort kaos i riksdagen. Allan
Larsson försökte få till stånd en del besparingar. I
mars -91 klarade vi i socialförsäkringsutskottet det.
Över en natt gjordes svenska folket 25 % friskare
genom att det minskades ned i en del försäkringar.
Försäkringarna hade urartat så mycket att det lönade
sig bättre att vara sjukskriven än att jobba. T.o.m. de
fackliga organisationerna protesterade till slut. Detta
var inte borgerlig politik; det var socialdemokratisk
sådan!