Herr talman! Det har varit mycket tal om valfrihet
här i riksdagen i dag, och i samhället i allmänhet
under några år. Valfrihet är sannerligen viktigt. Men
ofta talar man om valfrihet som något mycket mindre
än det som egentligen är på dagordningen.
Valfrihet i välfärdspolitiken handlar ju egentligen
om ingenting mindre än frihet att välja sina egna
livsprojekt, att bestämma över sin egen tillvaro, att
styra sitt liv. Det handlar om att få välja utbildning
och yrkesbana, var man vill bo, hur man vill bo, med
vem man vill leva, hur man vill leva.
Visst är det viktigt att få välja läkare själv och få
möjlighet att välja skola och dagis för sina barn.
Särskilt om man är missnöjd med kvaliteten eller har
kommit på kant med någon av dem man har blivit
beroende av är det viktigt att kunna gå någon
annanstans.
Men låt oss inte glömma det stora för det som
ändå är litet mindre. Först kommer ändå, för den
sanna valfriheten, de verkligt grundläggande tingen.
Valmöjligheter är mycket, men grundläggande är
ändå att det finns bra arbeten för alla, att det finns
åtminstone ett bra dagis i närheten av alla barn, att det
finns åtminstone en skola som är bra i närheten av alla
barn, att det finns äldreomsorg och sjukvård av hög
kvalitet som är tillgänglig var man än bor och vem
man än är.
Låt oss inte göra valfrihetsbegreppet till något
mera uttunnat och smalt marknadsmässigt än vad det
är. Först när alla har någorlunda lika chanser kan man
tala om att det finns en verklig valfrihet.
Då kommer också allt fler att vilja ha och och
försvara rätten att välja doktor och dagis och skola
och en del annat som också kan vara mycket viktigt,
så länge inte någras val inkräktar på allas frihet.