Fru talman! Fru statsrådet, ärade
riksdagsledamöter! Vi liberaler har som utgångspunkt
för vårt handlande den enskilda individen, inte
kollektivet. Människans fria och spontana utveckling
samt möjlighet att hävda sig mot kollektiv av olika
slag är en hörnsten i vår ideologi. Det är därför inte en
slump att fyra grundläggande lagar inom det sociala
fältet utarbetats inom regeringen -
Socialdepartementet - när Folkpartiet liberalerna
ingått i dess ledning.
Det var under mandatperioden 1979-1982 som
gällande socialtjänstlag och hälso- och sjukvårdslag
utarbetades. Under förra mandatperioden infördes
handikappreformen och husläkarlagen, och vi fick
som tillägg till socialtjänstlagen en
barnomsorgsgaranti. Alla dessa lagar flyttar makten
från vård- och omsorgsgivaren till den enskilde. De
ger den enskilde rätt till valfrihet och till beslut om
den vård och omsorg som skall förmedlas.
Socialdemokraterna har motsatt inställning till var
makten skall ligga. Det är samhället med kommuner
och landsting som skall bestämma vem som skall
förmedla t.ex. barnomsorg och sjukvård.
Frågan är då vad som kommer att hända under den
kommande mandatperioden. Kommer de rättigheter
beträffande valfrihet inom socialtjänsten och hälso-
och sjukvården som den enskilde i dag har att
beskäras? Regeringsförklaringen ger här väldigt litet
information, men jag hoppas att vi under den här
debatten kan få mera klarhet i vad som kommer att
hända.
Jag börjar med familjepolitiken.
Barnomsorgsgarantin ger etableringsfrihet och
möjlighet för föräldrar att välja den barnomsorgsform
som de tycker är bäst för deras barn. Kommunen och
plånboken kan inte hindra dem från det. Avser den
socialdemokratiska regeringen att ändra på denna fri-
och rättighet?
Vi är överens om att vi måste göra besparingar
inom många olika områden. Men vilka besparingar
kommer att göras inom familjepolitiken?
Vårdnadsbidraget skall slopas. Men vad händer med
garantidagarna? Kommer de att återinföras?
En oroande signal i det socialdemokratiska
valmanifestet är att man till följd av den
statsfinansiella krisen avser att reducera alla index.
Gör man det generellt, så blir avindexeringen av
vårdbidraget till familjer med funktionshindrade barn
kännbar för berörda familjer. Tillsammans med
handikappersättningen innebär det här 67 miljoner
kronor - ett litet belopp i den stora statsbudgeten men
ett stort belopp för familjerna. Avser regeringen att
göra en avindexering också för dessa grupper?
I början av 80-talet var det uteslutet att tala om
ideella insatser i vården. Socialdemokraterna och
vänstern öste kritik över oss som förde fram ideella
insatser som ett färdefullt komplement till samhällets
insatser. Den kartläggning och kunskapsöversikt som
Socialtjänstkommittén lämnade förra året visar att
frivilligt arbete är betydligt vanligare i Sverie än vad
man tidigare trott. I dag stöds många ideella
organisationer inom det sociala området med
skattemedel. Avser regeringen att gå tillbaka till sitt
gamla synsätt i fråga om ideellt arbete och dra in
bidragen?
Hälso- och sjukvården bygger sitt arbete på
principerna förebygga, bota och lindra samt
rehabilitera. Det finns helt kort några rader i
regeringsförklaringen om att folkhälsoarbetet kommer
att intensifieras. En delegation skall tillsättas för att
vidareutveckla politiken för jämställdhet och särskilt
uppmärksamma frågor kring kvinnors hälsa.
Folkhälsoinstitutet har ju ett särskilt program här. Hur
tänker man sig att delegationen skall arbeta med
hänsyn till Folkhälsoinstitutets arbete?
Läkares och övrig hälso- och sjukvårdspersonals
kunskaper om kvinnors hälsa är otillräckliga på grund
av brister i utbildningen. Därför bör man vid de
medicinska högskolorna inrätta en särskild enhet ledd
av en professor med ansvar för undervisning och
forskning just kring kvinnors hälsa. Det här är
nödvändigt, därför att området nedvärderas och
nedprioriteras både i undervisning och forskning och
vid professorstillsättningar. Jag hoppas att regeringen
nappar på detta förslag.
Tobaksbruket är den största enskilda hälsorisken i
vårt samhälle. Mycket av arbetet med att förebygga
ohälsa på grund av tobaksbruk sker ju ute i kommuner
och landsting, på arbetsplatser, i skolor etc. Det är
riksdagens ansvar att stifta lagar som understöder
detta arbete. Dit hör lagen om förbud mot direkt och
indirekt tobaksreklam. Det ankommer nu på
regeringen att komma med ett lagförslag. Jag hör till
dem som anser att svårigheterna att stifta en sådan lag
är klart överdrivna. Hur ser regeringen på direktiven
och den fortsatta behandlingen av frågan? Det
brådskar. Märkesreklamen ökar med hög hastighet.
Själv fick jag gå i fyra affärer innan jag hittade en
ryggsäck utan ett stort Camelmärke.
Företagshälsovården har ansvar för både
förebyggande och rehabiliterande insatser. Det är en
viktig resurs i hälso- och sjukvården, men dess
framtid är osäker. Det finns inget avtal mellan
parterna och ingen lagstiftning om företagshälsovård.
Vad avser regeringen att göra på denna punkt?
Smittskyddslagen har kritiserats från många håll.
Det finns de som anser att den är ett bra instrument i
kampen mot hiv. Andra hävdar att den motverkar sitt
syfte. Det har talats om en utvärdering av lagen.
Avser regeringen att genomföra en sådan?
I regeringsförklaringen anges att arbetet i den
pågående sjukvårdsutredningen HS 2000, som ju
Socialdemokraterna och vänstern lämnade under förra
mandatperioden, skall fortsätta. Bl.a. skall åtgärder
för förbättringar och effektiviseringar föreslås. Hur
tänker man gå vidare?
Valet av styrsystem får ju aldrig bli enbart ett
medel, utan det skall också vara ett mål för hälso- och
sjukvården. Köp-sälj-systemen, som stötts av
partierna över blockgränserna, är i vissa stycken
medel där man har tappat bort målet.
Ett konkret förslag för att öka
kostnadsmedvetenheten - det är ju den som man är
ute efter - och det hälsoekonomiska tänkandet är att
utveckla den medicinska revision som läkarna själva
kan driva. Inom läkemedelsområdet har sådan
revision lett till en sänkning av
läkemedelskostnaderna med 10 %, samtidigt som
behandlingen har blivit bättre och säkrare. Detta
skulle man kunna göra när det gäller sjukskrivningar,
remisser och mycket annat. Jag hoppas att regeringen
tar vara på denna idé.
Folkpartiet liberalerna har alltsedan Bertil Ohlins
tid värnat om glömda och gömda grupper i samhället.
En sådan grupp som både Psykiatriutredningen och
riksdagen uppmärksammade i våras är de
tortyrskadade. Riksdagen har beslutat om ett
tortyrskadecenter, och det brådskar. Det är nämligen
fler än vi anar som behöver den här hjälpen. Avser
regeringen att ge denna fråga förtur?
Riksdagen förutsatte i våras utan särskilt
tillkännagivande vid behandlingen av en
folkpartimotion att Sjukvårdsutredningen skulle ta
upp frågan om hur vården av människor med mycket
sällsynta sjukdomar skall organiseras. Det gäller
sjukdomar som inte finns med på den lista över så att
säga rikssjukdomar som Socialstyrelsen och
Landstingsförbundet gjort upp. Som exempel kan jag
nämna spelberoendet, som är att jämställa med andra
beroendesjukdomar - t.ex. alkoholism och narkomani.
En annan grupp är de människor som har drabbats av
psykiska problem sedan de försökt göra sig fria från
medlemskap i destruktiva sekter. Svensk psykiatrisk
förening visar att vi i Sverige inte har kompetens att
behandla dessa patienter på ett effektivt sätt.
När nu regeringen skriver om direktiven till
Sjukvårdsutredningen är det angeläget att behovet av
att se på vården för människor med sällsynta
sjukdomar kommer med. Avser regeringen att
tydliggöra dessa glömda och gömda patienters behov i
utredningen?
I regeringsförklaringen anges dels att de enskilda
skall ha rätt att välja läkare, dels att husläkarlagen
som ger invånarna denna rätt skall avvecklas. Kerstin
Heinemann kommer senare i debatten att gå närmare
in på denna fråga. För mig hänger
regeringsförklaringen på den här punkten dock inte
ihop.
Tillsammans med Socialdemokraterna
genomförde vi den s.k. ÄDEL-reformen. Den har i
långa stycken visat sig vara mycket bra, men den har
en akilleshäl: sjukhemsvården. Här är kvaliteten på
medicinska insatser, inklusive läkemedelsterapi, inte
vad den borde vara. Vad avser regeringen att göra
här?
Fru talman! Därmed hoppas jag att vi i den här
debatten får klarhet på en rad av de punkter som jag
har tagit upp i mitt anförande och där
regeringsförklaringen ligger på ett så generellt plan att
vi inte kan utläsa svaren.