Fru talman! Jag vill börja med att hälsa Anna
Hedborg välkommen till riksdagen som, såvitt jag
förstår, regeringsledamot för första gången utan att
tidigare ha suttit med i riksdagen. Välkommen! Jag
ser fram emot ett bra samarbete.
Fru talman! I regeringsdeklarationen för
regeringen fram hur välfärdspolitiken skall utvecklas,
inte avvecklas. Därefter är utgångspunkten olika
konkreta frågor. För oss i Vänsterpartiet är den här
utgångspunkten självklar. Dessutom slås det fast att
familjepolitiken skall möjliggöra både arbete och
föräldraskap. Det är där vi måste ha avstampen.
I regeringsdeklarationen tar man upp hur
husläkarlagen och etableringen av privatläkare, som
har dränerat landstingets ekonomi, skall avvecklas.
Det är mycket bra.
Även vårdnadsbidraget, det har man deklarerat,
skall upphöra - framför allt av ekonomiska skäl men
också därför att det inte är ett särskilt rättvist system.
Vänsterpartiet instämmer i detta.
Vad det däremot inte sägs något om i
regeringsdeklarationen, och det tycker jag är mycket
bra, är frågan om karensdag vid vård av barn. Jag
hoppas att man från regeringens sida inte ämnar
återkomma med ett sådant förslag. Jag vill
understryka att jag tror att ett sådant förslag, med alla
de möjligheter till undantag som aviserats från
regeringens sida, skulle göra att det blev väldigt
mycket av byråkrati och väldigt litet av besparing i
finanserna.
I regeringsdeklarationen finns det dock andra
frågor som inte är särskilt väl utvecklade. Jag börjar
med handikappolitiken. Där sägs det att de flesta av
oss någon gång blir sjuka. En del är handikappade.
Man skall öka de handikappades tillgänglighet. Det
kommer att vidtas åtgärder på det området.
Då måste jag fråga Anna Hedborg: Vad innebär
detta konkret? I valrörelsen har både socialdemokrater
och vänsterpartister talat om hur vi vill förverkliga
Handikapputredningens förslag som helhet. Det finns
ju rätt många förslag. Vad gäller tillgängligheten är
det säkert fler än jag som för några år sedan såg en
bild på en serieteckning. Det var en bild på en person
som satt i rullstol och som frågade en annan person på
en busshållplats: Hur länge har du väntat på bussen?
Fem minuter, blev svaret. Personen i rullstol däremot
har väntat i mer än tio år på förverkligandet av
tillgänglighet i kollektivtrafiken! Detta visar på
proportionerna här och på att det är väldigt bråttom att
göra något på detta område.
Sedan finns det en rad annat i handikappolitiken
som måste förverkligas. Vi har fattat beslut om
Handikappombudsmannen. Men den rollen blev inte
processförande, vilket både Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet ansåg vara viktigt. Hur blir det nu?
Jag undrar också hur det blir med lagstiftad rätt till
sysselsättning för psykiskt störda. Hur blir det med
hjälpmedlen? Det finns alltså en rad områden där vi
måste gå fram skyndsamt, därför att det fattas väldigt
mycket i handikappolitiken.
Fru talman! Ett annat område gäller barnen. Det
börjar ju med barnen. Barnens behov och rättigheter
skall ställas i främsta rummet, som det heter. Jag är
den första att instämma i det. Jag kan berätta för Anna
Hedborg att vi under den gånga perioden hade en
tvärpolitisk barngrupp här i riksdagen som gemensamt
har sett var vi kan agera tillsammans för att stärka
utsatta barn och deras rättssäkerhet. Jag kan försäkra
att vi inte kommer att vara tysta under den här
perioden. Det finns en rad områden där vi måste gå
vidare.
Från FN har vi fått en uppföljning av hur vi sköter
barnfrågorna. Vi har fått kritik på en hel del punkter.
Det gäller då barn i fängelse, handikappade barn,
flyktingbarn osv. Vi har också kunnat ta del av
Socialstyrelsens olika rapporter om barn i
förändringstider, om hur barn i nedskärningstider
drabbats oerhört hårt. Dessa rapporter måste vi ta på
allvar.
Barnombudsmannen har nyligen avlämnat en
rapport till riksdagen. Bl.a. tar man där upp frågan om
flyktingbarn. Dessutom tas där upp kravet på att
utlänningslagen måste ändras, så att man även som
flykting är barn till dess att man fyllt 18 år.
Barnombudsmannen har också pekat på att
kommunerna i sina barn- och ungdomspolitiska planer
måste kunna visa hur man uppfyller
barnkonventionens krav. Hur blir det med den saken?
Vidare föreslår Barnombudsmannen att regeringen
i samband med budgetpropositionen skall redovisa sin
samlade syn på barn- och ungdomsfrågorna. Det här
är andra frågor som måste komma upp på detta
område. Journalisten Margareta Norlin har i en
debattbok om barnets århundrade frågat vart det tog
vägen. Jag hoppas att vi skall kunna återkomma till
detta tema och hävda att det nu är barnets århundrade.
Fru talman! En annan stor fråga som har
diskuterats mycket gäller socialtjänstlagen. Där har vi
ju haft en stor utredning som pågått i mer än tre år.
Man är ännu inte färdig. Vissa delar återstår. Men
hittills har man kommit med flera bra förslag. Det
gäller då frågan om en riksnorm. Där vill jag gärna ha
besked om hur Anna Hedborg kommer att gå vidare.
Vi vet ju att det där finns en bred uppslutning från
Socialdemokraterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet.
Fler har kanske anslutit sig efter det att beslut fattats
när det gäller att kunna få stöd i riksdagen.
Såvitt jag förstår är det mycket bra förslag som
Socialtjänstkommittén kommer med. Där blir det ett
ökat skydd för barn. Där skrivs barnkonventionen in,
och där handlar det om rätten till ökat stöd för
anhöriga. Dessutom skall vistelsekommun kunna få
ersättning från hemkommun i de fall där det uppstår
tvister om ekonomin. Det här är oerhört viktigt,
eftersom det har funnits problem i detta avseende ute i
kommunerna.
Vad som finns kvar och som man skall arbeta
vidare med - jag hoppas att det arbetet sker ytterst
skyndsamt - gäller myndighetsbegreppet. Den
långtgående privatiseringen i kommuner och landsting
har ju lett till avsevärda problem. Därför är det
oerhört viktigt att gå vidare i det arbetet och att
klarlägga var kommunen är skyldig att ha hand om
myndighetsutövandet. Man får inte lämna ut
exempelvis vårdnadsutredningar på entreprenad till
privata firmor. Som jag tolkar Socialtjänstkommittén
finns det en väldigt bred politisk majoritet. Det är ju
oerhört viktigt att gå vidare med detta.
Fru talman! Hälso- och sjukvården har under den
gångna perioden utsatts för stora prövningar. Köp-
sälj-systemet har fått enorma konsekvenser. Hela
sjukvårdsapparaten har fördyrats. Mycket kritik
förekommer vad gäller akutsjukhusen. Socialstyrelsen
har nyligen tagit fram fakta.
Vi vet från tidigare att speciellt äldre människor
råkat mycket illa ut på just akutavdelningar. Vi vet
också hur mycket resurser som avsatts i onödan just
när det gäller administration, husläkare eller
ersättning till privatläkare. I Stockholms läns
landsting har ersättningen till privatläkare kostat mer
än 200 miljoner kronor extra, utöver vad som
budgeterats.
Trots de stora problemen i hälso- och sjukvården
vill jag understryka att vi har mycket som är bra och
som vi skall ta vara på. Nyligen fick jag personligen
erfarenhet av barnsjukvården. En
röntgenundersökning förbereddes med lekterapi,
varvid man utgick från barnet. Sådant är en viktig
form av sjukvård som vi i Sverige har. Där är vi rätt
unika, och där kan vi inte acceptera några
nedskärningar.
Jag vill också peka på hur försöksverksamhet med
sex timmars arbetsdag, exempelvis på Gullberna i
Blekinge, har lett till en bättre omvårdnad och mera
tid för patienten. De som mottar vården är oerhört
positiva. Här kan vi se hur det går att utveckla
sjukvården. Jag vill också understryka att det är
viktigt att Hälso- och sjukvårdsutredningen snabbt
sätter i gång med sitt arbete.
Fru talman! Den gångna perioden var i många
avseenden mycket dyster. Men vi fattade flera viktiga
beslut. Barbro Westerholm var inne på några av dem.
Jag tänker på barnomsorgslagen, på detta med ökat
stöd för psykiskt störda samt på inrättandet av
Barnombudsmannen och Handikappombudsmannen.
Vi fick också vissa extra resurser, men långt ifrån
tillräckligt. Det här har skapat problem ute i
kommunerna. Man har ju inte fått de resurser som
behövs för att kunna ha en bra vård och omsorg.
I Stockholms stad kommer det, trots den
skattehöjning som man är överens om, inte att bli en
avsevärt höjd kvalitet. I stället gäller det att
vidmakthålla en någorlunda standard. Där krävs det
väldigt mycket mera.
Vi vet att äldreomsorgen inte är tillfredsställande.
Detta leder till ökade kostnader på sjukvårdens
område. Där måste mycket mer av resurser sättas in.
Barbro Westerholm talade om tobakslagen. Jag
instämmer i vad hon sade, men jag undrar: När får vi
ett lagförslag mot indirekt tobaksreklam? När
kommer ett förslag om smittskyddslagen, som vi i
Vänsterpartiet är mycket missnöjda med?
Till slut, fru talman! Vi i Vänsterpartiet vet att
denna valperiod inte kan innehålla några stora
kostnadskrävande reformer. Vi kräver inte heller det.
Men vi har en rad förslag om hur man kan förbättra
saker. På några få områden måste man dock se till att
de människor som for mest illa under förra perioden
kan få kompensation. Jag tänker då på de
långtidssjukskrivna. Anna Hedborg, kommer vi inte
att kunna få något förslag på det området?
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet vill verkligen
understryka detta med hur vi skall utveckla välfärden.
Där måste vi gå fram tillsammans. Vi instämmer i
värderingarna i samband med olika undersökningar
där svenska folket har svarat att man är beredd att
betala, därför att välfärden är vårt gemensamma
ansvar. Det får inte bara handla om den som har
pengar och som kan betala för sig.