Fru talman! Anna Hedborg talade brett om den
socialdemokratiska välfärdspolitiken. Det är bra att
hon visar vad grunden är.
Mycket av detta var naturligtvis redan känt av oss
andra. Jag hade önskat få svar på några av de frågor
som jag och flera andra har ställt. Jag hoppas i stället
att vi får konkreta förslag på riksdagens bord inom en
snar framtid.
Anna Hedborg krävde respekt även för
socialdemokratiska hjärtefrågor. Den har jag. Jag tror
att vi delar många av dessa hjärtefrågor. Det var just
därför jag tog upp frågan om kommunernas ekonomi.
Vi har ju i valrörelsen tillsammans varit ute och
kritiserat den kraftiga nedskärning som har skett ute i
kommunerna. Man har skurit ned på barnomsorgen,
äldreomsorgen och handikappområdet. Vi har
gemensamt sagt att vi inte accepterar det. Därför
förväntar jag mig att Socialdemokraterna har en plan,
dels för hur man skall stoppa avskedandena ute i
kommunerna, dels för hur man återigen skall kunna
höja nivån på insatserna. Jag hoppas att
Socialdemokraterna återkommer med den
hjärtefrågan snart.
Fru talman! Inger Davidson ägnade sig åt
familjepolitiken. Det är ett område som är väl så
viktigt att tala om, inte bara i den här debatten utan i
flera debatter.
Kds värnar om familjen och om barnens framtid.
Därför förstår jag inte hur man kan hänga upp sig på
vårdnadsbidraget, som om det skulle vara allena
saliggörande.
Inger Davidson tog upp att många tvingas lämna
sina barn på dagis och att det blir en lång arbetsdag
för barnen. Varför har ni inte stött vårt förslag om sex
timmars arbetsdag, om ni värnar om att man i
familjerna skall ha möjlighet att få mer tid
tillsammans? Då skulle man komma ifrån en del av
dessa problem. Jag tror inte att det finns någon
förälder till en ettåring som är intresserad av att ha sitt
barn på daghem 8-10 timmar om dagen. Det är en
nödlösning för dem som inte klarar ekonomin på
något annat sätt.
Roland Larsson tar upp frågan om rättvisa i
systemet. Jag vill upprepa det som Vänsterpartiet har
sagt. Vi ser inte vårdnadsbidraget som en rättvis
reform. Man utgår inte från om det finns behov eller
inte. Vårdnadsbidraget utgår till dem som i många fall
har det väldigt gott ställt. Andra ensamstående
föräldrar kan inte utnyttja det därför att de är tvungna
att arbeta heltid. Jag kan alltså inte se
vårdnadsbidraget som en rättvisereform.
Jag undrar också hur ni ser på jämställdheten.
Roland Larsson säger att det när det gäller
sjukförsäkringar bara skall finnas en grundtrygghet.
Vi vet att många män inte skulle vara föräldralediga i
så fall. Hur går det med sjukförsäkringen?
Flera har tagit upp frågan om hur man skall kunna
kapa toppen. Både Centern och Miljöpartiet var inne
på det. Vi tror att det är en farlig lösning. Det öppnar
för privata försäkringar på ett brett fält. Man överger
den allmänna generella välfärdsmodellen. När det
gäller exempelvis sjukförsäkringen har vi angett att
man bör kunna sänka taket. Annars har man ingen
chans att höja underifrån. Det ser vi som en möjlighet.
Gullan Lindblad säger att pengarna är slut och att
vi har problem. Vänsterpartiet har insett det för länge
sedan, Gullan Lindblad. Just därför har vi inte krävt
en rad nya kostnadskrävande reformer. Jag sade det i
mitt första anförande. Jag pekade på några få
områden.
Något som kostar är ersättningen för
långtidssjukskrivna, men det kostar inte så särskilt
mycket jämfört med hur det ser ut på en rad andra
områden. Det är extremt orättvist att man har sänkt
ersättningen till 70 %. Det måste till en förändring,
Gullan Lindblad.
Självfallet måste vi få i gång en
produktionsökning. Vi måste få en tillväxt. Det finns
nämligen en rad andra reformer som är väldigt
angelägna.
Till sist, Gullan Lindblad, skall jag ta upp frågan
om en riksnorm. Varför kan vi inte ha det när det
gäller socialbidragen. Vi har ju samma nivåer för
sjukbidrag, sjukpenning, arbetslöshetsförsäkring och
föräldrapenning över landet. Skall dessa bidrag också
vara olika i t.ex. Stockholm och Vetlanda?