Herr talman! En god vård vill de flesta ha. Det är
därför med stor oro vi har följt utvecklingen inom
vården de senaste åren. Statsbidragen till landstingen
har minskat kraftigt, först under den
socialdemokratiska regeringen och sedan ytterligare
under den borgerliga regeringen. Det har medfört
märkbara nedskärningar inom vården med en minskad
omvårdnad som följd. Det har hävdats att vi i Sverige
inte har råd att satsa så mycket på vård som vi tidigare
gjort.
Med de argumenten har neddragningarna fortsatt
även efter det att smärtgränsen nåtts. Personalen har
många gånger fått arbeta under helt oacceptabla
förhållanden, och patienter har i större utsträckning
fått nöja sig med en plats i korridoren.
Värst har det varit på medicinavdelningarna, där
ofta äldre människor fått ligga i korridoren, i ett
sköljrum eller i ett dagrum. Det är inte acceptabelt att
dessa patienter skall behöva sköta sina toalettbestyr
inför mer eller mindre öppen ridå. Det här är ett av de
priser vi får betala för neddragningarna av statsbidrag
till landstingen. På vissa ställen har korridorvården
blivit regel i stället för undantag.
Att spara inom vården betyder i dagsläget nästan
alltid en minskning av personal. Man sparar lokalt
men får betala centralt. De arbetslösa skall ju ändå
betalas med offentliga medel. Duglig personal har
flyttats från den offentliga sektorns viktiga och nyttiga
del till samma sektorn improduktiva och nedbrytande
del, arbetslöshetskön.
Besparingarna har även medfört att flera av
landets små sjukhus lever under hotet av dessa
ständiga neddragningar, och de politiker som ute i
landet så ofta talar om valfrihet glömmer sina vackra
löften och kör över medborgarna.
Ett bra exempel är Söderhamns sjukhus, där i stort
sett hela kommunen ställde upp för sitt sjukhus. Man
ville vara med och prioritera det som man ansåg vara
viktigast att ha kvar, nämligen akutverksamheten.
Men de politiker som så ofta talar om lyhördhet
lyssnade inte på befolkningen utan fattade över dess
huvuden beslut om neddragning. Det är
minskningarna av statsbidragen som orsakar dessa
neddragningar.
Vi i miljöpartiet är inte motståndare till att man
gör verksamheter inom vården effektivare, men den
effektivitetsvinst som görs bör användas till att höja
omvårdnaden samt minska vårdköerna i stället för att
skapa ytterligare arbetslöshet.
Herr talman! I valrörelsen for vår nuvarande
statsminister runt i landet och talade om att
vårdpersonalen gör ett viktigt arbete, att den är
närande och inte tärande, och det lät bra. Men de
vackra orden hjälper inte om inte landstingen tillförs
mer pengar, och något löfte härom har vi inte fått.
Visserligen sade statsministern i
regeringsförklaringen att det är arbetslösheten som är
det stora slöseriet, mänskligt och socialt, men även
samhällsekonomiskt och statsfinansiellt. Men kommer
regeringen att bromsa den pågående nedskärningen
inom vården? Vi vet inte än, men vi hoppas det.
Men risken finns även att olyckan är framme och
vi får ett ja till EU. Då går det inte att betala den stora
avgiften ur budgeten utan att ytterligare stora
neddragningar måste göras i bidragen till landsting
och kommuner. Det kommer att svida i skinnet, och
det är kvinnor inom vård och omsorg som kommer att
bli förlorare.
I miljöpartiet anser vi att hälso- och sjukvården
måste få förstärkt statligt stöd, och det finns olika
möjligheter till det. Eftersom vi i likhet med en stor
del av svenska folket anser att det är viktigt med en
ekonomisk förstärkning till vården, är vi beredda att
diskutera alla de förslag som ni andra har.
Ett förslag vi själva vill tillföra debatten är
förslaget att de som orsakar vård skall vara med och
bidra till finansiering av vården. I första hand tänker
vi då på trafiken, kemikalierna, alkoholen och
tobaken.
En förstärkning av hälso- och sjukvård kan även
ske genom omfördelning i budgeten. Men det är
svårare med tanke på det ekonomiska läge vi har i
dag.
Något måste i alla fall göras. Vi kan inte passivt se
på hur vården amputeras bit för bit. Lyssna på
svenska folket! Man prioriterar god vård och är
beredd att betala. Vi har råd med den vård svenska
folket vill ha.