Herr talman! Ledamöter och åhörare! Jag har valt
att i mitt inlägg tala om kulturens betydelse i
socialpolitiken. Det är ett område som inte någon
talare här tidigare har berört.
Om vi skall ha ett samhälle som ser till helheten
måste samspelet mellan människorna hela tiden hållas
vid liv. Kulturen är ett bra medel att nå dit.
Många uppfattar kulturen som en gemensam
beteckning på de konstarter som finns: musik, teater,
bild och litteratur. Men kultur är mycket mer än så.
Kultur betyder odling och arbete, skötsel av natur och
djur samt människans bildning och själsliv. Det
handlar om välfärd och livskvalitet. Kort sagt: för att
bli en hel människa behövs kulturen.
Nu tror ni kanske att ni har hamnat mitt i en
kulturpolitisk debatt. Men så är det inte. Jag kommer
att ta upp vikten av kultur i ett socialt perspektiv.
Herr talman! En regeringsförklaringen står att
kulturen även fortsättningsvis skall spela en viktig roll
i skolan. Jag förstår inte riktigt det. Kulturen har
under de senaste åren inte fått särskilt stort utrymme i
skolan.
Jag har en son som nu går i fyran. Hans klass har
ännu inte varit på någon konsert. När jag gick på
lågstadiet i slutet på 1960- och början på 1970-talet
hade jag och min klass varit på konserter i
konserthuset. Det är minnen som jag bär med mig och
har mycket nytta av i dag.
När man nu skär ned kulturen i skolan är
segregationen ett faktum. Risken är att bara de barn
med föräldrar som anser att kultur är viktigt och som
har råd kommer att ta med sig sina barn på sådana
kulturarrangemang. De övriga barnen får aldrig denna
upplevelse.
Jag tycker inte att detta är rättvist. Jag tycker att vi
som riksdagsledamöter och politiker har en skyldighet
att ge barnen alternativ till de bild- och TV-skärmar
som vi har i våra hem.
Jag undrar på vilket sätt kulturen även
fortsättningsvis skall spela en viktig roll i skolan. Det
är av avgörande betydelse för framtiden. Dagens barn
är ju morgondagens vuxna.
Herr talman! De flesta i den här salen har en
gemensam kulturupplevelse. I samband med
riksmötets öppnande blev vi inbjudna till en konsert i
Konserthuset. Där dirigerades orkestern av en
kvinnlig dirigent. Jag tycker att det var helt
fantastiskt. Hon dirigerade med hela kroppen. Jag blir
upprymd när jag tänker på den här kvällen. Den har
givit mig kraft att ta itu med riksdagsarbetet här i dag.
Den kvällen var en lyckträff, och man kan kalla den
för god personalvård.
En annan samhällsverksamhet där kulturen kan ge
väldigt mycket är inom vård och omsorg. Det finns de
som på grund av sitt handikapp inte går att
kommunicera med. Men genom t.ex. sång och musik
kan man helt plötsligt sjunga tillsammans. Detta ger
en gemensam historia som bäddar för ett fortsatt gott
samarbete och ett snabbare tillfrisknande i många fall.
Nu är ju tyvärr inte Anna Hedborg här, men jag
vill ändå ställa en fråga. Kommer regeringen att
arbeta för att utveckla kulturen i vården?
En annan sak som jag uppmärksammat i
regeringsförklaringen är förslaget om en
bibliotekslag. Detta är ursprungligen ett krav från
Vänsterpartiet. Därför är det mycket glädjande att den
nu äntligen kommer att genomföras. Biblioteken är ju
otroligt viktiga. All den kunskap som gjort oss och
samhället till vad vi är i dag kan återfinnas där.
Biblioteksrätten garanterar alla lika tillgång till sin
sociala identitet. Frågan är bara när den här lagen
kommer.
Alla dessa exempel är ovärderliga i pengar. Man
kan säga att kultur är en social kostcirkel. Vi måste
vara aktsamma med vad vi stoppar i oss. Vi har ögon,
öron, näsa och vi har våra känslor. Vi blir helt enkelt
vad vi "äter" och skapar samhället därefter. Satsar vi
inte på kulturen nu kommer socialkostnaderna att öka
i framtiden.