Fru talman! Jag behöver hjälp med en sak av
statsrådet. Jag behöver hjälp med att få förklarat vad
det är i den socialdemokratiska ideologin som gör att
det sociala välfärdssystem som vi har till stora delar
skall fungera så, att de som redan har en stor trygghet
skall få en ännu större trygghet genom samhällets
välfärdssystem, medan de som inte har någon
trygghet också fortsättningsvis skall stå utanför
systemet.
Jag är en kristen människa, och jag vet att det står
i Bibeln att den som har skall det varda givet och att
det från den som intet har skall tagas allt. Men detta
har jag uppfattat mer som en upplysning och ett
konstaterande än som ett mål. Vad är det som gör att
socialdemokraterna hela tiden krampaktigt håller fast
vid den här principen?
Jag känner många unga människor vilkas enda
misstag är att de råkat stå beredda att gå ut på
arbetsmarknaden precis när vi har stått inför en djup
lågkonjunktur. Det är fråga om unga män och
kvinnor. Männen har ofta just gjort sin värnplikt, och
tjejerna har avslutat sin utbildning. Flera av dem har
råkat bli över 25 år, varför de inte heller omfattas av
den garanti för ungdomsplatser och liknande som
funnits inom arbetsmarknadspolitiken.
Dessa unga människor har inte kunnat kvalificera
sig för arbetslöshetsförsäkring. De får ingen KAS,
eftersom de inte heller har kunnat kvalificera sig för
sådan. De får ingen sjukpenning om de blir sjuka,
eftersom de inte vidkänns något inkomstbortfall.
Det är bl.a. dessa grupper som det
grundtrygghetssystem som Centern förordar skall
hjälpa. Centerns grundtrygghetssystem omfattar alla.
Det är fortfarande inkomstrelaterat, dvs. till en normal
industriarbetarinkomst. Det är över den nivån som det
skall kunna finnas privata försäkringssystem. Syftet är
att ta från toppen för att lägga i grunden - det är på
det sättet vi skall få fram resurserna.
Sedan kan man diskutera hur mellandelen skall
finansieras, men vi tror att en försäkringslösning kan
vara bra under förutsättning att den är obligatorisk och
att det finns en statsgaranti. Men vi har ju sett att det
system för finansiering som vi har i dag knappast har
varit vattentätt det heller. När lågkonjunkturen
kommit har vi sett att systemet inte har fungerat
särskilt bra.
Varför har Socialdemokraterna så svårt att
acceptera dessa tankegångar? Varför har
Socialdemokraterna så svårt att ens ta upp en
diskussion om detta? Det borde ligga väl i linje med
tankar som även Socialdemokraterna har - i varje fall
om man skall tro på Anna Hedborg när hon redovisat
de grundidéer som Socialdemokraterna står för.
Vårdnadsbidraget är i första hand en
rättvisereform, mina vänner. Det är precis vad det är,
Eva Zetterberg: en rättvisereform! 15 á 16 miljarder
kronor går i dag till barnomsorgen - det är en
gissning, och någon får rätta mig om jag har fel. Det
finns många människor som inte får någon som helst
del av dessa resurser. Nu har det satsats 2,3 miljarder
på vårdnadsbidraget - pengar som till stora delar
kommer tillbaka genom de kostnadsminskningar som
kommunerna får. Jag förstår inte varför man skall ha
så svårt att acceptera vårdnadsbidraget. Även detta är
en del av det system som är till för dem som inte får
någon eller i varje fall bara en begränsad del av den
välfärdspolitik som gäller för barnfamiljerna.