Fru talman! Jag ska också tala för en svag grupp,
nämligen de icke födda, de som förhoppningsvis ska
kunna leva ett liv som är lika gott som det som tidiga-
re generationer har levt. Och vi vet alla att vi står
inför stora miljöproblem som faktiskt är stora fram-
tidsfrågor, och om vi inte löser dem så vet vi att de
kommande generationerna inte kommer att kunna
leva ett lika gott liv som vi har levt. Man kan säga att
det är dags för oss att börja lägga om vår livsstil radi-
kalt.
EU:s sjätte miljöhandlingsprogram skulle, om det
var ett radikalt dokument, kunna leda till att kom-
mande generationer tackade oss. Tyvärr måste vi från
Miljöpartiets sida konstatera att det inte alls har den
tyngd eller den radikalitet som krävs för att vi ska
börja närma oss en lösning på de stora miljöproble-
men.
Vi anser att Sverige under det svenska ordföran-
deskapet aktivt ska driva miljöfrågorna. Och vi skulle
önska att man hade kommit betydligt längre när det
gäller detta, bl.a. när det gäller det sjätte miljöhand-
lingsprogrammet.
En av de stora framtidsfrågorna i dag är klimat-
förändringen, där det just nu ser ut som om den för-
ändrade synen från USA på Kyotoprotokollet kom-
mer att leda till att vi snarare kommer att gå bakåt än
framåt. Här har EU en mycket viktig roll att fylla.
EU-länderna har kommit överens om att de ska mins-
ka sina utsläpp av växthusgaserna med 8 % till år
2012. Men det som sker i EU i dag är tyvärr tvärtom
- koldioxidutsläppen ökar. Här har EU verkligen ett
ansvar för att visa att detta inte är en politisk floskel
utan att detta är något som betyder någonting och
som kommer att innebära förändringar i framtiden för
att man ska kunna uppnå detta mål. Om EU verkligen
ska visa att man tar miljöfrågorna på allvar så måste
denna överenskommelse om att minska växthusga-
serna med 8 % till år 2012 redan nu börja synas i den
praktiska politiken.
Från Miljöpartiets sida har vi krävt att en gemen-
sam miniminivå för koldioxidskatt inom EU ska
införas. Vi anser att en kilometerskatt på last-
bilstransporter är nödvändig. Och vi anser att det
behövs en miljöbeskattning av flygbränsle. Detta är
ödesfrågor för framtiden. Och det är också frågor där
EU skulle kunna agera om man nu menar att man ska
ta miljöfrågor på allvar.
Vi kan i dag se att varje person i EU producerar
370 kilo sopor. Här har EU också en utmaning som
man måste ta tag i. Vi får ofta höra att man har någon
sorts miljögaranti inom EU. Vi börjar nu alltmer se
vad den var värd, nämligen ingenting. Ett exempel är
den översyn av bekämpningsmedel som just nu sker,
och där Sverige tvingas godkänna bekämpningsmedel
som har varit förbjudna i Sverige under tiotals år och
ibland så länge som 30 år. Det är medel som är både
cancerogena och bioackumulerande och som vi vet är
mycket giftiga. Här är alltså miljögarantin inte vatten
värd.
På samma sätt kan vi när det gäller kemikalier,
som också är en ödesfråga för framtiden, se att EU
sviker. I Sverige har regeringen lagt fram en kemika-
lieproposition som även Miljöpartiet och Vänsterpar-
tiet står bakom. Den fick god kritik. Man ansåg att det
fanns radikala förslag i den. Men bara några veckor
därefter kom EU med sitt papper om kemikalier som
tyvärr omöjliggjorde de ambitiösa satsningar som
Sverige säger sig vilja göra. Inte heller här gör mil-
jögarantin att vi faktiskt kan gå före. Det är dags för
EU att ge olika medlemsländer möjlighet att faktiskt
gå före och att man inte som i dag är så oerhört rädd
för vad som kallas renationalisering, att man inte
vågar ge länder möjlighet att utvecklas.
En fråga som är en ödesfråga för EU och EU:s
trovärdighet är frågan om djurtransporter. I dag vet vi
att 4 miljarder fjäderfä, 209 miljoner grisar, 78 miljo-
ner får och getter och 28 miljoner kreatur vistas på
vägarna. De transporteras. Dessa transporter är
egentligen orsakade av ett strukturproblem som EU
har byggt in. Man har subventionerat uppbyggande av
stora slakterienheter i framför allt södra Europa,
framför allt i Italien och Spanien. De är så stora att
man inte har en sådan djuruppfödning i närområdet
utan att man måste importera djur, framför allt från
mellersta och norra unionen, t.ex. England, Irland,
Holland och Belgien. Detta är alltså ett struktur-
problem i EU som, om jag får säga det, påminner
ganska mycket om den typen av strukturuppbyggna-
der som fanns i gamla Sovjetunionen. Man gör en sak
på ett håll och en annan på ett annat håll. Man kan
faktiskt säga att hela EU:s jordbrukspolitik är typex-
empel på en politik som är så hårt strukturerad att
någon marknad inte existerar utan att den följer fem-
årsplaner.
Vi kan också se att inte bara hanteringen av djur
utan också jordbrukspolitiken leder bort från det som
är ekologiskt långsiktigt hållbart. Vi kan här i Sverige
se att effekterna av jordbrukspolitiken har blivit att
man inom det konventionella jordbruket har ökat
mängden bekämpningsmedel och konstgödsel som
används per hektar på konventionell mark. Det leder
också, som vi vet, till mycket fusk.
Om man tittar på de slaktdjurstransporter som fö-
rekommer kan man se att även om de inte är subven-
tionerade så är de mycket styrda av bidragen. Det är
många människor som i dag tar djurhanteringen på
allvar och som förfäras över att EU i sin struktur har
byggt in dessa många gånger oerhört plågsamma
djurtransporter. Detta måste EU komma till rätta med.
Det finns ett transportdirektiv som kom för ungefär
20 år sedan och som många länder inte ens har imp-
lementerat. De skiter i det, om jag ska uttrycka mig
på ren svenska. De bryr sig inte.
Vi i Miljöpartiet anser att EU:s trovärdighet står
och faller med många av dessa frågor. Man måste ta
tag i miljöfrågorna, man måste ta tag i djurtranspor-
terna, och man måste se till att man får en jordbruks-
politik som leder till ett ekologiskt hållbart samhälle
och inte från det. Om EU ska få en trovärdighet som
det som EU-förespråkarna säger, nämligen att vara en
miljöunion, då återstår mycket, och då är det upp till
bevis, annars bör vi från svensk sida lämna unionen
av dessa skäl och i alla fall jobba för att man får bort
det som kallats för renationalisering. Det kallar vi för
delegering i Sverige. Det brukar vi anse vara bra, att
man kan fatta beslut och att man faktiskt kan se till att
besluten får en effekt. Låt oss se till att EU också
börjar delegera, så kanske vi kan få en utveckling
även på dessa områden.