Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

EU:s framtidsfrågor

GUDRUN LINDVALL (mp), 2001-05-09 (riksmöte 2000/01).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag ska också tala för en svag grupp,

nämligen de icke födda, de som förhoppningsvis ska

kunna leva ett liv som är lika gott som det som tidiga-

re generationer har levt. Och vi vet alla att vi står

inför stora miljöproblem som faktiskt är stora fram-

tidsfrågor, och om vi inte löser dem så vet vi att de

kommande generationerna inte kommer att kunna

leva ett lika gott liv som vi har levt. Man kan säga att

det är dags för oss att börja lägga om vår livsstil radi-

kalt.

EU:s sjätte miljöhandlingsprogram skulle, om det

var ett radikalt dokument, kunna leda till att kom-

mande generationer tackade oss. Tyvärr måste vi från

Miljöpartiets sida konstatera att det inte alls har den

tyngd eller den radikalitet som krävs för att vi ska

börja närma oss en lösning på de stora miljöproble-

men.

Vi anser att Sverige under det svenska ordföran-

deskapet aktivt ska driva miljöfrågorna. Och vi skulle

önska att man hade kommit betydligt längre när det

gäller detta, bl.a. när det gäller det sjätte miljöhand-

lingsprogrammet.

En av de stora framtidsfrågorna i dag är klimat-

förändringen, där det just nu ser ut som om den för-

ändrade synen från USA på Kyotoprotokollet kom-

mer att leda till att vi snarare kommer att gå bakåt än

framåt. Här har EU en mycket viktig roll att fylla.

EU-länderna har kommit överens om att de ska mins-

ka sina utsläpp av växthusgaserna med 8 % till år

2012. Men det som sker i EU i dag är tyvärr tvärtom

- koldioxidutsläppen ökar. Här har EU verkligen ett

ansvar för att visa att detta inte är en politisk floskel

utan att detta är något som betyder någonting och

som kommer att innebära förändringar i framtiden för

att man ska kunna uppnå detta mål. Om EU verkligen

ska visa att man tar miljöfrågorna på allvar så måste

denna överenskommelse om att minska växthusga-

serna med 8 % till år 2012 redan nu börja synas i den

praktiska politiken.

Från Miljöpartiets sida har vi krävt att en gemen-

sam miniminivå för koldioxidskatt inom EU ska

införas. Vi anser att en kilometerskatt på last-

bilstransporter är nödvändig. Och vi anser att det

behövs en miljöbeskattning av flygbränsle. Detta är

ödesfrågor för framtiden. Och det är också frågor där

EU skulle kunna agera om man nu menar att man ska

ta miljöfrågor på allvar.

Vi kan i dag se att varje person i EU producerar

370 kilo sopor. Här har EU också en utmaning som

man måste ta tag i. Vi får ofta höra att man har någon

sorts miljögaranti inom EU. Vi börjar nu alltmer se

vad den var värd, nämligen ingenting. Ett exempel är

den översyn av bekämpningsmedel som just nu sker,

och där Sverige tvingas godkänna bekämpningsmedel

som har varit förbjudna i Sverige under tiotals år och

ibland så länge som 30 år. Det är medel som är både

cancerogena och bioackumulerande och som vi vet är

mycket giftiga. Här är alltså miljögarantin inte vatten

värd.

På samma sätt kan vi när det gäller kemikalier,

som också är en ödesfråga för framtiden, se att EU

sviker. I Sverige har regeringen lagt fram en kemika-

lieproposition som även Miljöpartiet och Vänsterpar-

tiet står bakom. Den fick god kritik. Man ansåg att det

fanns radikala förslag i den. Men bara några veckor

därefter kom EU med sitt papper om kemikalier som

tyvärr omöjliggjorde de ambitiösa satsningar som

Sverige säger sig vilja göra. Inte heller här gör mil-

jögarantin att vi faktiskt kan gå före. Det är dags för

EU att ge olika medlemsländer möjlighet att faktiskt

gå före och att man inte som i dag är så oerhört rädd

för vad som kallas renationalisering, att man inte

vågar ge länder möjlighet att utvecklas.

En fråga som är en ödesfråga för EU och EU:s

trovärdighet är frågan om djurtransporter. I dag vet vi

att 4 miljarder fjäderfä, 209 miljoner grisar, 78 miljo-

ner får och getter och 28 miljoner kreatur vistas på

vägarna. De transporteras. Dessa transporter är

egentligen orsakade av ett strukturproblem som EU

har byggt in. Man har subventionerat uppbyggande av

stora slakterienheter i framför allt södra Europa,

framför allt i Italien och Spanien. De är så stora att

man inte har en sådan djuruppfödning i närområdet

utan att man måste importera djur, framför allt från

mellersta och norra unionen, t.ex. England, Irland,

Holland och Belgien. Detta är alltså ett struktur-

problem i EU som, om jag får säga det, påminner

ganska mycket om den typen av strukturuppbyggna-

der som fanns i gamla Sovjetunionen. Man gör en sak

på ett håll och en annan på ett annat håll. Man kan

faktiskt säga att hela EU:s jordbrukspolitik är typex-

empel på en politik som är så hårt strukturerad att

någon marknad inte existerar utan att den följer fem-

årsplaner.

Vi kan också se att inte bara hanteringen av djur

utan också jordbrukspolitiken leder bort från det som

är ekologiskt långsiktigt hållbart. Vi kan här i Sverige

se att effekterna av jordbrukspolitiken har blivit att

man inom det konventionella jordbruket har ökat

mängden bekämpningsmedel och konstgödsel som

används per hektar på konventionell mark. Det leder

också, som vi vet, till mycket fusk.

Om man tittar på de slaktdjurstransporter som fö-

rekommer kan man se att även om de inte är subven-

tionerade så är de mycket styrda av bidragen. Det är

många människor som i dag tar djurhanteringen på

allvar och som förfäras över att EU i sin struktur har

byggt in dessa många gånger oerhört plågsamma

djurtransporter. Detta måste EU komma till rätta med.

Det finns ett transportdirektiv som kom för ungefär

20 år sedan och som många länder inte ens har imp-

lementerat. De skiter i det, om jag ska uttrycka mig

på ren svenska. De bryr sig inte.

Vi i Miljöpartiet anser att EU:s trovärdighet står

och faller med många av dessa frågor. Man måste ta

tag i miljöfrågorna, man måste ta tag i djurtranspor-

terna, och man måste se till att man får en jordbruks-

politik som leder till ett ekologiskt hållbart samhälle

och inte från det. Om EU ska få en trovärdighet som

det som EU-förespråkarna säger, nämligen att vara en

miljöunion, då återstår mycket, och då är det upp till

bevis, annars bör vi från svensk sida lämna unionen

av dessa skäl och i alla fall jobba för att man får bort

det som kallats för renationalisering. Det kallar vi för

delegering i Sverige. Det brukar vi anse vara bra, att

man kan fatta beslut och att man faktiskt kan se till att

besluten får en effekt. Låt oss se till att EU också

börjar delegera, så kanske vi kan få en utveckling

även på dessa områden.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

GUDRUN LINDVALL (mp): EU:s framtidsfrågor (2001-05-09) — PRESS0