Herr talman! Jag vill i det här inlägget tala litet
grand om det arbete som har skett i
Partnerskapsutredningen, i vars direktiv det bl.a.
står att en grundläggande fråga vad gäller
tillämpningsområdet av den aktuella lagstiftning
var om den skulle omfatta enbart homosexuella
relationer eller någon form av hushållsgemenskap.
I den reservation som Centern medverkade till i
utredningen genom sin ledamot Rosa Östh sägs det
att förstärkt trygghet för människor som
stadigvarande delar hushåll ingående borde ha
belysts av utredningen.
Eftersom jag tycker att det hör till helhetsbilden vill
jag också nämna att reservationen avslutas med
konstaterandet att det är angeläget att entydigt slå
fast alla människors lika värde. I detta ligger ett
klart accepterande av människors olikhet. Det är
enligt vår uppfattning varken möjligt eller önskvärt
att försöka skyla över olikheter genom otydlig
likformighet i viss lagstiftning.
Jag vill något belysa på vilket sätt vi i Centern har
arbetat i utskottet med den här frågan. Det har här
redan framförts tolkningar av varför det är så
bråttom att här i riksdagen föra fram ett förslag till
lagstiftning, detta trots att ärendet inte har utsatts
för någon långbänk i regeringen. Yttrandet över
utredningen kom ju in i slutet av mars, och direkt
när remisstiden hos regeringen hade gått ut tog
lagutskottet tag i ärendet. Andra har gjort
tolkningar av varför detta var nödvändigt. Jag låter
det stå för dem.
Jag vill också tillbakavisa påståendet att Centern
inte har deltagit i utskottets beredningsarbete. Vi
har varit med på alla de sammanträden på vilka
frågan har behandlats, då förslag lämnades till
Lagrådet för yttrande, m.m. Däremot har vi inte
deltagit i den arbetsgrupp som bildades och som
uttryckligen skulle lägga fram ett förslag på
grundval av Partnerskapskommitténs lagförslag.
Herr talman! I reservationen klargörs vårt
ställningstagande för ett avslag på lagutskottets
förslag. I reservationen utgår vi från samma
bedömningar som reservanten från Centern har
fört fram i Partnerskapsutredningen.
Tillkommit har Lagrådets invändningar. Jag
behöver inte här upprepa dessa invändningar; de
har redan redovisats av flera talare före mig.
Slutsatsen av Lagrådets prövning är att förslaget
inte bör läggas till grund för lagstiftning om inte
starka skäl kan åberopas härför, och vi kan inte
finna att de starka skälen har åberopats.
Lagrådet har därutöver -- för att påpeka motsatsen
till vad som här har sagts -- också behandlat det
remitterade lagförslaget. Först har man gjort den
allmänna bedömningen att förslaget inte bör ligga
till grund för lagstiftning om inte starka skäl kan
åberopas härför, och därefter har man gjort den
lagtekniska genomgång som skall förbättra
lagstiftningen. Detta framgår av en bilaga till
lagutskottets betänkande. Regeringsformens
bestämmelser om lagprövning är en del av
förarbetet och kan komma att åberopas längre
fram.
Lagrådets uttalande innebär i och för sig inte ett
veto -- det har aldrig givits den innebörden, det vet
jag av erfarenhet från många år i
konstitutionsutskottet. Men vad Lagrådet säger har
ändå alltid tillmäts betydelse. Att påstå att
Lagrådet gör ett politiskt uttalande är just ett
politiskt uttalande.
Som framgår av reservationen anser vi också att en
del av helheten saknas när det gäller underlaget för
ärendet. Vi säger i reservationen att det samlade
underlaget saknas, eftersom vi inte har fått pröva
andra alternativ och se detta som en helhet.
Sambolagstiftningen är i dag en begränsad
lagstiftning. Ingen vill väl i dag påstå att riksdagen
genom beslutet om sambolagen ville förneka
kärleken hos samboende, som inte valt äktenskapet
som samlevnadsform. Men jag tror att alltför
många i dag fäster större vikt vid
sambolagstiftningen än vad den ger utrymme för
rent lagtekniskt.
För att trygga säkerheten, de sociala förhållandena,
m.m. för många många fler människor än vad vi i
dag har tagit sikte på är det därför viktigt att arbeta
vidare med ett samlat förslag om relationer och
deras lagliga regleringen.
Därför hävdar jag att regeringen måste ta
lagutskottets enhälliga uttalande om vidare
utredning på allvar. Utskottet konstaterar att det
utöver relationen man--kvinna, för vilken
äktenskapet står till buds, finns skilda slag av
hushållsgemenskaper och parbildningar och att
detta bör bli föremål för arbete i en parlamentarisk
utredning. Detta bör alltså inte väljas som en
nödutgång, för en sådan är det inte, utan detta är
en del av helheten.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till
reservationen och avslag på lagutskottets
hemställan.
I detta anförande instämde Rosa Östh, Rune
Thorén, Ulla Tillander, Birgitta Carlsson, Birger
Andersson, Stina Eliasson, Karin Israelsson,
Roland Larsson, Stina Gustavsson och Kjell
Ericsson (alla c).