Herr talman! Först om de starka skälen. Det finns
två enkla starka skäl. Det första är att detta helt
enkelt är en jämlikhetsfråga för en grupp som har
rätt att kräva att vi äntligen kommer till skott i den
här frågan. Det andra är att vi har förhalat frågan i
många år. Nu har vi ett bra utredningsförslag att
bygga på. Det har varit ett brett remissförfarande
där det inte varit några speciellt stora invändningar,
inte ens från de mycket tunga juridiska
remissinstanserna.
Det var intressant att höra av Holger Gustafsson att
jag har rätt i att regeringen, så som den ser ut i dag,
sannolikt inte skulle ha lagt fram något förslag även
om vi hade gjort ett tillkännagivande. Det är precis
det vi har förutsett. Då har vi utnyttjat den
konstitutionella möjlighet som finns för att få
igenom förslaget i riksdagen.
Holger Gustafsson säger att det kanske hade väckts
nya motioner under våren om ett tillkännagivande.
Om vi hade kommmit fram till ett tillkännagivande
i stället och nöjt oss med att beställa ett lagförslag
från regeringen, skulle Holger Gustafsson ha röstat
för det? Kommer Holger Gustafsson, om han är
kvar i riksdagen nästa vår, att rösta för ett
tillkännagivande med en beställning av ett
lagförslag? Jag antar att Holger Gustafsson hoppas
att den här regeringen får sitta kvar. Hur skall den
regeringen i så fall hantera den här frågan? Jag har
goda skäl att anta att regeringen, som den ser ut i
dag, faktiskt välkomnar att vi tog itu med frågan i
riksdagen. Den vill inte ha med den här frågan att
göra. Fråga Alf Svensson!