Fru talman! När vi nu står här och har det slutgiltiga
lagförslaget framför oss kan man nog säga att det
kan ha varit bra att detta har tagit tid, Holger
Gustafsson. Det har stötts och blötts, det har
diskuterats, man har vänt och vridit på det och letat
efter de bästa formuleringarna. Vi kanske kan vara
eniga om att det har tagit lång tid, men det talar ju
faktiskt också för att det här inte är ett hastverk.
Holger Gustafsson är ledsen över min bristande
respekt för Lagrådet. Jag är också ledsen för den.
Det är inte bara jag som anser att Lagrådet har
hoppat över skaklarna, att man har gjort
ställningstaganden som man inte har att göra. Ta
exempelvis frågan om de IP-rättsliga
konsekvenserna. Experter på IP-rättsliga frågor
har -- till skillnad från Lagrådet -- funnit att det inte
finns någonting att anmärka mot de diskussioner
som förs i lagutskottets betänkande; man har
tvärtom uttalat sig mycket positivt om detta.
Lagrådet har några formuleringar som mest är sura
uppstötningar. Det här är en katastrof för
Lagrådet -- det är inte en katastrof för riksdagen.
Men Lagrådet må väl kanske förlåtas -- Lagrådet
skall väl också tillåtas att begå misstag någon gång.
Holger Gustafsson sade att dessa 0,7 % inte har
rätt. Men av dessa 0,7 % är bevisligen en hel del
homosexuella, och de får sina behov tillgodosedda
genom lagförslaget. Skall vi skriva speciella lagar
för resten av dessa 0,7 % borde det rimligen finnas
uttalade krav från deras håll att få en sådan
reglering av sin hushållsgemenskap. Ömmar man
så för dessa 0,2--0,3 % kan jag inte begripa hur man
som ett argument mot en partnerskapslag kan
anföra att det är så få människor den berör. Det är
bevisligen många fler människor som ställer krav på
partnerskap. Jag är ledsen, Holger Gustafsson,
men jag tycker att det är bludder -- det är inga
argument mot förslaget i det betänkande som vi i
dag skall ta ställning till.