Herr talman! Per Stenmarck inledde sitt anförande
med att säga att vi som sitter i lagutskottet inte har
kunnat påverka utformningen. Jodå, men Per
Stenmarck har tillsammans med sina partikamrater
och representanterna från kds och Centerpartiet
valt att inte gå in och påverka lagtexten. Detta
måste väl vara ett medvetet val. Per Stenmarck kan
inte låtsas någonting annat.
När som helst under arbetets gång under våren har
Per Stenmarck haft möjlighet att komma med
synpunkter, diskutera osv. Men han har avstått från
att göra det. Dessutom har Per Stenmarck, via sin
representant i Partnerskapskommittén, under två
och ett halvt år haft möjlighet att föra fram sina och
sitt partis synpunkter samt också till de
märkvärdiga juristerna i Justitiedepartementet
förmedla de punkter som de hade kunnat använda
för att förbättra utkastet till lag osv. Detta har icke
skett.
Jag tycker att det närmar sig hyckleri att på detta
sätt föra fram invändningar mot lagförslaget. Säg i
stället att ni inte vill ha lagen och redogör för de
faktiska grunderna.
Ni ondgör er över att det har gått för fort.
Pensionsreformen anses av många ha hastats fram.
Jag delar inte den uppfattningen. Jämför man hur
lång tid det har tagit att verka fram denna
parnerskapslag med t.ex. arbetet med den nya
pensionen, finner man att det har tagit tio femton
gånger så lång tid att utforma partnerskapslagen.
Jag har inte hört att Per Stenmarck har varit lika
orolig för att pensionsförslaget skulle bli ett
hastverk eller att det där skulle uppstå formella
problem.
Per Stenmarck använde en formulering ur
Lagrådets yttrande, nämligen att ''den som
överväger att underkasta sig lagens bestämmelser
får svårt att i detalj överblicka vad ett sådant
ställningstagande egentligen innebär''. Det finns
faktiskt, Per Stenmarck, inget tvång att ingå ett
registrerat parnerskap. Det är en frivillig handling.
Rättsverkningarna är desamma som när det gäller
äktenskap. Det är ju ett vågspel också att gifta sig,
för även den som skall ingå äktenskap har svårt att
i detalj överblicka vad ett sådant ställningstagande
egentligen innebär. Men erfarenheten visar att rätt
många människor faktiskt väljer att kasta sig ut i
det okända vatten som ett äktenskap innebär. För
det mesta går det faktiskt juridiskt ganska bra.
Jag tycker att det egentligen inte finns några skäl att
oroa sig. Tillämpningen av parnerskapslagen är
frivillig, och vi får väl utgå från att de som har
övervägt att underkasta sig lagens bestämmelser
åtminstone har en aning om vad det är de gör.
Maj-Lis Lööw tog upp äktenskapslagstiftningen,
som är ganska olika i olika länder. Jag vill inte
upprepa vad hon sade, men det är faktiskt också ett
argument för parnerskapslagen.