Herr talman! Först vill jag ta upp ett påstående, en
liten beskyllning som nu kom för andra gången,
nämligen att ledamöter har gjort gästbesök i
lagutskottet, tittat på klockan och sprungit in och
ut osv. Såvitt jag förstår är det mig man menar. Jag
hoppas att jag inte har betett mig riktigt så illa som
Lennart Fridén antydde.
Jag har inte haft möjlighet att delta i samtliga
lagutskottets möten under våren. Det beror, som
Lennart Fridén mycket väl vet, på att Vänsterpartiet
inte har möjlighet att utse två suppleanter till
utskottet. Då blir det ibland på detta vis. Jag har
inte sprungit in och voterat och sedan sprungit ut.
Jag har nämligen inte haft möjlighet att votera.
Hade jag haft det hade självfallet röstsiffrorna blivit
annorlunda i lagutskottet. Detta vet Lennart
Fridén. Vi kan ta en diskussion om antalet ordinarie
ledamöter i utskotten, men det är, som vi alla vet,
en annan fråga.
På en punkt råkar Lennart Fridén anföra ett sällsynt
dåligt argument, förmodligen beroende på att han
inte har följt detta ärende så länge. Han tar upp
frågan om Socialstyrelsen. Hade detta varit en
fråga om ett läkemedel och vi inte hade lyssnat på
Socialstyrelsen, hade det varit illa, säger Lennart
Fridén.
Socialstyrelsen kom faktiskt med ett alldeles eget
förslag till lag om partnerskap redan i mitten av
1980-talet. Vi har alltså lyssnat på Socialstyrelsen i
denna viktiga fråga.
För sista gången under denna debatt, hoppas jag,
vill jag ta upp Lagrådets kritik och
förhållningssättet till den. Lagrådet brukar vara
konstruktivt och lämna förslag till hur den lag som
är aktuell skall förbättras. I ett avseende är
Lagrådets yttrande ovanligt när det gäller detta
ärende. Det är ovanligt så till vida att man inte har
kommit med en tillstymmelse till
förbättringsförslag. Om vår kritik mot Lagrådet är
unik beror det kanske på att Lagrådet i detta
ärende har betett sig ovanligt. Vi får hoppas att det
är sista gången som man gör ett politiskt inlägg mer
än en saklig granskning av ett lagförslag.
Om jag går tillbaka till de problem som gäller
internationell privaträtt vill jag säga följande. Alla
vet att de inte går att lagstifta bort i något land,
beroende på att familjerättslagstiftning,
äktenskapslagstiftning osv. är så olika i olika
länder. Så länge människor envisas med att flytta
över gränserna kommer vi att ha dessa problem.
Det har utskottet pekat på i sitt betänkande. Det är
ett gammalt känt problem. Det är inget argument
mot äktenskapslagstiftning. Därför är det heller
inte ett argument mot partnerskap.