Herr talman! Glädjen kanske är ömsesidig.
Jag anser inte att jag bedriver någon hets mot
homosexuella. Jag har verkligen ansträngt mig för
att anlägga en sober ton i de här sammanhangen,
därför att jag vet att det finns så mycket av
fördomar och fördömanden på det här området
som jag som politiker inte kan instämma i. Jag
menar att man i ett demokratiskt samhälle måste ha
en mångfald av öar där man i stort sett kan leva hur
man vill, om man inte skadar varandra eller tredje
part. Det är inte detta det handlar om.
Jag har också i min motion, som jag har skrivit
tillsammans med Pontus Wiklund, ställt upp för att
här kan finnas ett juridiskt behov att fylla. Men vi
är inte tvungna att fylla det med en
partnerskapslag. Vi kan göra det på ett annat sätt.
Det intressanta är att det först är de senaste
dagarna som man från olika håll erkänner att det
går att lösa problemet på annat sätt.
Frågeställningen är alltså: Måste vi lösa problemet
på det här sättet? Är det något annat syfte än
juridiken som ligger bakom? Det är den frågan jag
har ställt, och jag har inte fått något
tillfredsställande svar på den.