Herr talman! I min artikel i DN anklagade jag inte
någon för promiskuitet. Jag använde mig av termen
i den tekniska betydelse som jag fick lära mig när
jag en gång i tiden läste familjesociologi. Jag
använde mig av termen bara i syfte att peka på att
gruppen som lever i långvariga stabila förhållanden
kanske inte är så stor, eftersom det politiska
underlaget mycket klart anger att gruppens storlek
är oklar.
Den här inställningen och det här synsättet hade
man även när man fattade beslut om sambolagen
för homosexuella 1988, eller om det var 1987. Man
visste inte hur stor grupp det handlade om. Det
borde vara ganska intressant att veta hur stor
målgrupp en partnerskapslag har innan man vidtar
en lagstiftning. Men för min del är det inte något
huvudskäl till att jag motsätter mig
partnerskapslagen, utan detta handlar om
politikens kompetensområde, vad det är vi ger oss
in på.
Ingela Mårtensson sade tidigare att det handlar om
samhällets stöd för de homosexuella att befästa sin
kärlek. Är det detta vi sysslar med i riksdagen, att
befästa kärlek, ömhet, osv.? Är det den typen av
beslut vi fattar? Är det den typen av beslut vi har
fattat när det gäller äktenskap? Det är den frågan
som jag tycker är den centrala och viktiga här. Vad
händer i nästa steg?
Vi har en annan fråga som har diskuterats,
nämligen smittoeffekter. Vad händer i
förlängningen av det här resonemanget, när vi nu
bryter upp från den särlagstiftning som äktenskapet
innebär och går vidare till olika positiva
särlagstiftningar för andra grupper? När tar det
slut, när skall man dra en gräns? Det är en viktig
fråga att ställa.
Ingela Mårtensson anklagar mig för att ställa upp
för ett neutralitetstänkande när det gäller
familjesyn. Det är inte sant. Jag pekar på att
riksdagen, familjelagssakkunniga och
propositionen har ställt sig bakom detta
neutralitetstänkande, som etablerades av Herman
Kling 1969 och sedan har fullföljts i olika beslut. Jag
pekar på att agerandet här i dag är inkonsekvent
mot bakgrund av neutralitetstänkandet. Jag menar
att man bör göra ett avsteg från denna
neutralitetssyn när det gäller synen på familjen och
äktenskapet.