Herr talman! Kärlek är inget som man kan
framkalla eller få att upphöra genom lagstiftning.
Kärlek är något som uppstår inom människan och
som följer sina egna spår. Ingen kan förneka att det
finns kärlek mellan människor av samma kön.
Samtidigt kan man inte heller bortse från att
omgivningens uppfattning och accepterande av ett
kärleksförhållande har stor betydelse. Tolerans och
respekt för människor, oavsett kön, ras, religion
eller sexuell läggning, är en viktig del i en liberal
grundsyn. Därför är det självklart för Folkpartiet
att uppmärksamma de homosexuellas
levnadsvillkor och kämpa för deras rättigheter.
Dagens ärende handlar i grunden om hur vi ser på
homosexuella parförhållanden. Det handlar om
homosexuellas rättigheter att få sina förhållanden
bekräftade av samhället genom att kunna registrera
sina partnerskap och därigenom också få en
juridisk trygghet.
För de homosexuella är registrerat parnerskap ett
viktigt steg på vägen mot ökad jämlikhet. Det
skulle innebära en ökad acceptans från samhällets
sida. Det skulle innebära att de homosexuella får
en möjlighet att på ett enkelt sätt befästa sin kärlek
på liknande sätt som heterosexuella i dag kan göra
genom giftermål. Det skulle också innebär att
samhället uppmuntrar fasta förhållanden även för
homosexuella.
De ledamöter som har reserverat sig mot registrerat
partnerskap gör det utifrån formella grunder,
hävdar de. Vi har också hört här i debatten hur
Holger Gustafsson, liksom även Per Stenmarck,
har tryckt på att det gäller de formella grunderna
för ett avståndstagande. De menar att förslaget inte
är tillräckligt analyserat trots att utredningsarbetet
har pågått under mycket lång tid. Dessutom finns
det praktiska erfarenheter från våra grannländer
Danmark och Norge.
Man försöker påskina att lagutskottet har totat ihop
ett lagförslag. Det är inte sant. Utredningsförslaget
har dessutom remissbehandlats och lämnats till
Lagrådet för synpunkter. En grundlig beredning
kan åstadkommas endast genom regeringskansliets
resurser, säger företrädarna för de tre partier i
regeringen som har bestämt motsatt sig förslag om
registrerat parnerskap. Det är klart att man då kan
vara säker på att frågan aldrig kommer på
riksdagens bord, så länge dessa partier sitter i
regeringen. Därför är sådana undanflykter inte
trovärdiga utan snarare cyniska, enligt min mening.
Vidare säger reservanterna att riksdagens
ledamöter inte har fått möjlighet att motionera i
frågan. Hur kan det då komma sig att vi behandlar
en rad motioner i anslutning till förslaget? Det är ju
inte så märkligt, eftersom utredningsförslaget har
varit känt under lång tid. Man kunde ju motionera,
eftersom man visste att ett förslag skulle framläggas
för riksdagen.
I reservationen tas även hushållsgemenskap upp
såsom ett alternativ för att slippa tala om
homosexuella parförhållanden. Sedan väljer
reservanterna att i ett särskilt yttrande förklara
varför man av formella skäl vill avslå förslaget.
Varför då denna tudelning? Jo, man hoppas på --
det har också Holger Gustafsson sagt -- att få med
sig några tveksamma ledamöter, som inte har
denna avoga inställning till homosexualitet.
I reservationen slås fast att äktenskap är till för
kärnfamiljen i dess uppgift att sörja för det
uppväxande släktet. Frågan infinner sig då om de
som inte har för avsikt att skaffa barn eller som över
huvud taget inte kan få barn har rätt att gifta sig.
De som tvekar om hur de skall rösta i dag tycker
jag noga skall studera det särskilda yttrandet. Det
handlar inte om kvalitetsnivå.
Jag anser självfallet att Lagrådets synpunkter skall
tas på största allvar. Det skall man göra i alla frågor.
Men som framgår av betänkandet har Lagrådet inte
haft några synpunkter på de enskilda punkterna i
förslaget. Man har i stället uttalat att det finns
oklarheter, dock utan att precisera sig.
Lagrådet har heller inte motsatt sig att detta förslag
läggs fram i riksdagen, om det finns starka skäl för
att fatta beslut i frågan. Vi i Folkpartiet anser att
det finns mycket starka skäl för att lägga fram
förslaget i dag. Det är en fråga om jämlikhet och
om de homosexuellas rättigheter.
Jag respekterar till fullo att människor kan har
betänkligheter inför att lagstifta om partnerskap.
Detta är en känslofråga; det kan man inte komma
ifrån. Sexualiteten tillhör människans innersta
väsen och vilar inte på rationella grunder.
Men det som jag vänder mig emot är den hets mot
homosexuella som denna debatt har fört med sig.
Mycket som sagts har varit rent motbjudande, och
en av hetsarna i debatten är kds företrädare Ingvar
Svensson.
I en DN-artikel förra måndagen slår han fast att
beslutet i dag handlar om att jämställa äktenskap
och homosexuell samlevnad. Han ger offentlighet
till den uppfattning som också vi ledamöter har fått
erfara i en hel del brev som vi har fått under denna
tid. Man ifrågasätter hur många de homosexuella
egentligen är. Ingvar Svensson anklagar de
homosexuella för promiskuitet och påstår t.o.m. att
sådana partnerbyten tillhör vardagligheterna. Han
ifrågasätter om de homosexuella över huvud taget
vill leva i stabila långvariga förhållanden.
Vidare ifrågasätter Ingvar Svensson om
statsmakterna skall ägna sig åt att skapa en social
acceptans för en homosexuell livssyn, samtidigt
som han talar för ett neutralitetstänkande på
samlevnadsområdet som kds egentligen är emot.
Slutligen påstår Ingvar Svensson att detta handlar
om att använda lagstiftningen som ett bräckjärn för
attitydpåverkan när det gäller homosexuell livsstil,
något som han inte kan dölja sitt förakt för.
Det är den här typen av hets mot homosexuella som
det har varit så jobbigt att möta och ta del av i
denna debatt. Jag tror att ju snabbare vi kan få en
lagstiftning om registrerat partnerskap, desto
snabbare kan också frågan avdramatiseras.
Herr talman! Det är en person som jag saknar i
kammaren i dag, och det är Kent Carlsson.
Egentligen har jag saknat honom ända sedan vi
träffades för sista gången för ett år sedan. Kent var
för mig en föredömlig riksdagsledamot. Han drevs
av ett äkta engagemang för utsatta människor,
antingen det gällde kurdernas eller de
homosexuellas mänskliga rättigheter. Inte minst för
Kents skull hoppas jag att riksdagen i dag beslutar
om registrerat partnerskap.
Till slut vill jag citera en vers ur Eeva Kilpis ''En
sång om kärlek''.
''Herre, lär oss acceptera de gamlas kärlek, de
ungas kärlek, de medelålders kärlek, de fulas
kärlek, de fetas kärlek, de fattigas kärlek, de illa
kläddas kärlek och de ensammas kärlek. Lär oss
acceptera kärleken, vi är så räddda för den.''
(Applåder)
I detta anförande instämde Isa Halvarsson, Olle
Schmidt, Lotta Edholm och Barbro Westerholm
(alla fp).