Fru talman! Holger Gustafsson har under de här
åren haft möjlighet att framföra synpunkter på
partnerskapslagen. Men i dag kommer Holger
Gustafsson bara med formella invändningar. Jag
har ännu inte fått kläm på vilka formuleringar i
lagen det är som Holger Gustafsson vill ändra. Vad
är det Holger Gustafsson vill förbättra? Vilka
negativa konsekvenser är det Holger Gustafsson
vill undvika? Jag tror att både kammarens
ledamöter och väljarna ute i landet är mer
intresserade av det.
Holger Gustafsson säger att Danmark har haft den
här lagstiftningen i några år. I oktober 1989 trädde
lagen om registrerat partnerskap i kraft i Danmark.
Man har där alltså fem års erfarenhet. Det är
faktiskt sant att den danska motsvarigheten till
Justitiedepartementet inte har kunnat redovisa
några negativa effekter av lagen. Man har inte haft
några lagtekniska eller juridiska problem med
tolkningen eller någonting sådant, och den lagen
ser ut i stort sett på samma sätt som det svenska
lagförslaget.
I så fall är det svårare med sambolagen än med det
föreliggande förslaget till partnerskapslag.
Sambolagen är helt unik. Det finns inte något land
som har en motsvarighet. Men det har ändå gått bra
att ha den sedan 1987. Åtminstone har det gått att
hantera de problem som sambolagen har givit
upphov till. Jag är övertygad om att våra jurister
och andra tjänstemän liksom de berörda här i
landet är fullt kapabla att också klara av
partnerskapslagens eventuella ''barnsjukdomar''.
Jag har uppenbarligen betydligt större tilltro till den
svenska ämbetsmannakåren än vad Holger
Gustafsson har.
Jag tycker att det är litet tjafsigt med sådana här
diskussioner om siffror. Skall jag tala om hur många
det skall vara som lever i hushållsgemenskap för att
de skall vara berättigade till en lagstiftning? Innan
partnerskapslagen började diskuteras andades
ingen en stavelse om att man behövde någon sådan
reglering av hushållsgemenskaper. Men när vi hade
börjat diskutera en partnerskapslag verkade det
som om hela landet plötsligt drällde av människor
som var oerhört utsatta och vilkas hela liv hängde
på att de fick en lagreglering av sitt gemensamma
boende och sin gemensamma ekonomi. Jag kan
inte se att det finns några som helst argument för
detta.