Herr talman! Självfallet är det tillåtet att vara
kritisk mot vad Lagrådet säger i olika sammanhang,
men vi skall inte nonchalera det. Vi skall lyssna på
Lagrådets synpunkter. Det finns anledning att i
många avseenden också rätta oss efter det.
Beträffande den internationella privaträtten och
alla svårigheter på området skall vi naturligtvis inte
konstatera att vi inte behöver ändra på någonting.
Men det finns ju ändå anledning att säga: Låt oss
minimera svårigheterna! Vi behöver ju faktiskt inte
tillskapa ytterligare nya problem på detta område,
där vi vet att det redan nu finns många problem.
Jag talade i mitt anförande om själva
handläggningen av detta ärende. Jag är beredd att
hålla med om det som Holger Gustafsson inledde
med att konstatera, att detta ärende har haft många
märkliga turer. Min slutsats blir att det vore
allvarligt om det fanns en enda ledamot i denna
kammare som menade att vi skulle använda
lagstiftningsmakten på det här sättet. Om det finns
en majoritet för detta, tycker jag att det är direkt
skrämmande.
Det har aldrig varit tanken att man i utskottet skall
ta initiativ på det sätt som man har gjort. Jag vill
citera ur ett gammalt utskottsprotokoll från
konstitutionsutskottets diskussion om
utskottsorganisationen, utlåtande 27 från 1970:
''En principiellt viktig nyhet i förslaget är att
utskotten skall få självständig initiativrätt. -- -- --
Utskottet förutsätter emellertid att de nya
befogenheterna skall begagnas med varsamhet.''
Man avslutar med att säga: ''Politisk enighet bör
eftersträvas i de fall där initiativ kommer i fråga.''
Här driver lagutskottet igenom ett beslut med åtta
röster mot sju. Det uppfyller rimligtvis icke kraven
på politisk enighet.
Jag instämmer i mycket av det som Holger
Gustafsson har sagt tidigare. Jag tycker att detta är
en utomordentlig anledning att yrka avslag på
lagsutskottets majoritetsförslag.