Fru talman! Elisabeth Persson sade att det här har
bearbetats under 20 år. Det är ett mycket väl
genomarbetat förslag, sade hon. Frågan är om inte
de 20 åren kanske också har innehållit en viss
tveksamhet på grund av att det har funnits och finns
svårigheter att lösa.
Elisabeth Persson valde att raljera över dem som
tar allvarligt på de formella frågorna i
sammanhanget, exempelvis Lagrådet, som vi här i
kammaren brukar ha respekt för och inte brukar
tillvita att det framför politiska uppfattningar. Men
i dag passar det att göra på det sättet.
Min fråga är: Vilket ansvar tar man som
riksdagsledamot i förhållande till de grupper som
man vill sätta i en sådan här lag? Det kan ju bli
åtskilliga människor som omfattas av den och som
kanske drabbas av de negativa konsekvenserna, om
lagen inte är så bra; vi reservanter gör
bedömningen att den inte är det.
En riksdagsledamot har också ett ansvar att tänka
kvalitetsmässigt och inte propsa på att få igenom en
lagstiftning.
0,7 % behöver inte något stöd från samhället, sade
Elisabeth Persson. Hur stor är gruppen som
behöver det här stödet så här tidigt och så här
snabbt?