Herr talman! Jag besvarar den andra frågan först.
Jag tror att man löser relativt få problem av det här
slaget genom utredningar. Det känns inte angeläget
att tillsätta en ny utredning för just detta syfte.
Som Ian Wachtmeister förhoppningvis vet är
Nathalieplanen nu förstärkt och tidigarelagd just
därför att regeringen och jag bedömer att det krävs
en betydande säkerhetsmarginal i arbetet med att
få ordning på de offentliga finanserna. Man kan
inte förlita sig på en lång period av mycket snabb
tillväxt, som av många olika skäl är mycket
önskvärt, inte minst för att få fram jobben och få
ner arbetslösheten. Men för att ha litet extra
säkerhetsmarginal i arbetet med de offentliga
finanserna har vi skärpt Nathalieplanen. Detta
utgår jag från att Ian Wachtmeister vet, eftersom
han har gjort en poäng av att han har varit med vid
alla sammanträden i finansutskottet, där frågan har
behandlats.
Det innebär att Nathalieprogrammet, som det är
utformat, uppfyller kraven på att i relation till hela
ekonomin få statsskulden i balans, dvs. att få bort
budgetunderskottet. Man kan naturligtvis aldrig
vara helt säker på vad som händer i omvärlden. Om
det händer något konstigt, får man diskutera läget
i den situationen. Men enligt bedömningarna om
världskonjunktur etc., som OECD och en del
andra internationella organisationer nyligen har
räknat upp, är programmet det som är nödvändigt
och tillräckligt för att nå målet balans i de offentliga
finanserna. Detta är mitt svar.