Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 1, till reservation 5 under punkt 17 samt
till utskottets förslag i de delar där vi inte har mode-
rata reservationer.
Det råder ingen tvekan om att utvecklingen när
det gäller elevers och föräldrars möjlighet att välja
skola under de senaste tio åren har varit fantastisk. I
dag finns 488 fristående grundskolor och 149 fristå-
ende gymnasieskolor i landet. Det ska ställas mot vad
Lena Hjelm-Wallén i början av 90-talet skrev i en
artikel: För tio år sedan - dvs. på 80-talet - fanns det
åtta privatskolor på grundskolenivå. Det är skillnad,
det!
Helt klart är också att denna utveckling inte hade
kommit till stånd om Socialdemokraterna och Väns-
tern kunnat bestämma. Så långt tillbaka jag kan min-
nas har varje steg mot ökat inflytande för elever och
föräldrar när det gäller valet av skola fått tas i strid
med Socialdemokraterna. Det gällde på 80-talet, det
gällde på 90-talet och uppenbarligen gäller det också
på 2000-talet.
Det regeringsförslag som utbildningsutskottet nu
haft att behandla är ett uttryck för den traditionella
socialdemokratiska politiken. Såvitt jag kan bedöma
svarar propositionen upp mot flertalet av de krav som
bl.a. s-ledamoten Bengt Silfverstrand drev här i
kammaren för knappt ett år sedan. De handlade bl.a.
om ökat inflytande för kommunerna när det gällde
friskolor och ändrade bidragsregler, dvs. exakt vad
som återkom i propositionen.
Men Silfverstrand är inte nöjd. Som en av initia-
tivtagarna till nätverket SOS, Socialdemokrater för
offentlig sektor, var han huvudtalare vid en demonst-
ration på Norra Bantorget i november. Då framhöll
han att den socialdemokratiska kongressens beslut
inte räcker för att säga att slaget är vunnet.
Jag och många med mig undrar naturligtvis vad
som blir nästa steg. Om kammaren följer utskottets
förslag kommer vi i dag att säga nej till att ge kom-
munala politiker mer inflytande över om en friskola
ska få starta eller inte. Det blir ingen politisk nämnd
på Skolverket, och det blir inte fler kriterier som kan
användas för att hindra fler från att välja skola. Detta
är bra.
Samtidigt vet vi dock att även om skolminister
Thomas Östros är len på rösten, så vill han ha igenom
just detta förslag. Så sent som i slutet av förra veckan
uttryckte han enligt TT uppfattningen att "förslagen
återkommer - förr eller senare". Jag tycker att det är
på sin plats att vi får en redovisning i dag av vad det
innebär.
Jag tycker också att skolministern ska använda
tillfället för att mer ingående beskriva konsekvenser-
na av att Socialdemokraterna vill stoppa friskolor
som drivs i bolagsform, vilket i praktiken innebär ett
hot om nedläggning för hundratals skolor. Vad ska
hända med eleverna i dessa?
Vad jag efterlyser är enkelt uttryckt besked om
hur Socialdemokraterna ser på rätten att välja skola
och på de fristående skolorna i ett längre perspektiv.
För oss moderater är beskeden till väljarna klara.
Vi kommer att fortsätta att arbeta för att alla ska ha
rätt och möjlighet att välja skola. Reglerna för sko-
lorna, oavsett om dessa är fristående eller kommuna-
la, ska vara likvärdiga. Det är ju inte, Eva Johansson,
vad som föreslås i den här propositionen.
Därför anser vi att godkännande av friskolor ska
ske utifrån klara och tydliga kriterier, inte politiskt
tyckande. Det är elevers och föräldrars val och un-
dervisningens kvalitet som är det väsentliga, inte vem
som driver en skola.
Vi kan också konstatera att fler fristående skolor
är bra för svensk skolutveckling. Nya idéer och ar-
betsformer utvecklas både i fristående skolor och inte
minst i de kommunala skolorna. Framväxten av flera
alternativ har varit och är en vitaminkick för hela
skolsystemet. Det är en positiv utmaning för alla
skolor när man inte kan räkna med att elever av
kommunen placeras i närmaste skola, utan att man
faktiskt måste vinna elevernas, föräldrarnas och
Skolverkets förtroende för sin verksamhet.
Det senare är inte oväsentligt. Tillsynen av de fri-
stående skolorna är en viktig kvalitetsutveckling. De
här skolorna granskas regelbundet, får kritik och
möjligheter att rätta till fel och brister. Det tråkiga är
dock att detta inte ges till de kommunala skolorna,
som ju är så många fler. De får inte samma uppmärk-
samhet. Får vi mer att säga till om ska vi rätta till det.
För elevernas skull ska alla skolor granskas och ut-
värderas regelbundet av ett fristående kvalitetsinstitut.
Herr talman! Det finns en kraft som fortfarande är
förbisedd när det gäller svensk skola. Det är eleverna
och föräldrarna. I slutet av förra året publicerades en
undersökning av Demoskop som visade att de flesta
barn trivs ganska bra eller mycket bra i skolan. Det är
roligt för oss som sysslar med skolan. Men trivseln är
störst i friskolor. Där säger 85 % att de trivs mycket
bra, medan bara 68 % i de kommunala skolorna har
samma uppfattning.
Föräldrar med barn på friskolor anser också att de
i högre grad kan påverka sitt barns skola. Men hela
37 % som har barn i den kommunala skolan anser att
de har ganska små möjligheter att påverka. Ytterliga-
re närmare 10 % anser att de har nästan inga möjlig-
heter alls att påverka sina barns skolgång när de har
barnen i en kommunal skola. Friskoleföräldrarna
utnyttjar också enligt den här undersökningen i högre
grad sina möjligheter till inflytande.
Vi vet allihop att det här är faktorer som positivt
påverkar barnens utveckling och studieresultat. Kan-
ske bortsett från skolan är ingenting viktigare än
engagerade föräldrar. Med tanke på att tusentals ele-
ver varje år lämnar skolan med otillräckliga resultat
eller dåligt självförtroende har vi anledning att arbeta
konstruktivt för att alltfler elever får chansen att gå i
den skola som han eller hon själv valt, vare sig det är
en friskola eller en kommunal skola. Att avvisa de
socialdemokratiska förslagen i dag är att ta ett viktigt
steg på den vägen.