Många rapporter visar att det finns problem med
ett svagt ledarskap som präglar många kommunala
skolor. Det är också längre beslutsvägar i de kommu-
nala skolorna vilket hämmar det engagemang som
Eva Johansson påpekar finns. Jag vet att det finns.
Men det har svårt att tränga igenom. Det är det som
gör att många lärare tycker att det är ett lyft att byta
arbetsgivare och arbeta i en friskola i stället. Där går
det lättare att förändra och förnya. Vi har en del för-
slag, som jag inte ska ta upp här, som handlar om
snabbare beslutsvägar också i de kommunala skolor-
na.
Vi blundar inte för skolpliktskostnader. Problemet
är att kommunerna verkar ha svårt att redovisa vad
det faktiskt innebär. Det har också visat sig svårt att i
praktiken leva upp till den ambition som finns i lag-
stiftningen om likvärdiga ekonomiska villkor. Vi vill
inte lägga ytterligare sten på bördan. Den princip som
vägleder majoriteten i utskottet är att det ska vara
likvärdiga ekonomiska villkor. Om kommunen har
kostnader som en friskola inte har ska det naturligtvis
kunna märkas. Men vi är inte för schablonmässiga
definitioner och att man självklart drar undan pengar
som kommunerna ska behålla. Det är skillnaden.
Man kan alltid diskutera insynen. Undersökningar
där man har frågat elever och föräldrar visar att de
tycker att de har mer insyn och större möjligheter att
påverka i de fristående skolorna än i de kommunala.
Ni vill ytterligare politisera och därmed skapa
längre beslutsvägar. Det krånglar till insynen och
inflytandet, som uppenbarligen fungerar ganska bra i
de fristående skolorna. Här skiljer vi oss åt. Det är
viktigt att det tydliggörs i debatten.