Fru talman! Friskolorna är här för att stanna. De
har en betydelsefull roll i det svenska samhället och
utgör ett viktigt inslag i den öppna valfriheten som
ska känneteckna skolväsendet. Friskolorna har också
blivit en del av en stark rörelse i samhället där många
människor känner att de på olika sätt får ett ansvar,
har större möjligheter till initiativ och kan vara mer
delaktiga i samhällsutvecklingen.
Socialdemokraterna och Vänstern verkar se det
tvärtom, att friskolorna på något sätt skulle försämra
den framtida utbildningen och att de är ett hot. Men
vad är det som ni är så rädda för egentligen? Varför
är delaktighet och valfrihet för människor någonting
ont?
I fråga efter fråga kan vi se ett tydligt mönster
från Socialdemokraterna och Vänstern. Det handlar
om en centralisering och ett överförmynderi där riks-
dagen ska bestämma vad som är bäst för var och en,
för alla elever och föräldrar och för alla människor.
Vad är det för synsätt på människan egentligen? Var-
för inte ge möjlighet till makt, rättvisa och delaktighet
till alla människor?
Det vore bra om regeringen och skolministern
kunde lägga lika mycket kraft och energi på att stötta
de kommunala skolorna som man lägger ned på att
hitta på förslag som innebär försvårande för att starta
och driva friskolor. Men det är ju regeringens politik.
Vare sig det handlar om vård eller skola verkar det
vara formen och inte innehållet i verksamheten som
är det viktigaste. Det är dags att regeringen får upp
ögonen, vänder på argumentationen och ser till att
skolan får bättre möjligheter och en bra verksamhet
oavsett vilken form som verksamheten har.
I propositionen skriver man så här: "Enligt rege-
ringens mening måste det även fortsättningsvis vara
en rättighet för elever och föräldrar att välja en kom-
munal skola, där man har större insyn och andra på-
verkansmöjligheter genom det demokratiska system-
et."
Vi menar att rätten att välja skola, såväl mellan
kommunala som fristående skolor, ska vara en själv-
klarhet för den enskilde individen. De fristående
skolorna är ju i dag ett värdefullt alternativ till de
kommunala skolorna för många individer och för
många elever. Genom öka antalet fristående skolor
och den mångfald som de representerar ökar ju ele-
vernas och föräldrarnas valmöjligheter, och därmed
också förutsättningarna för att de ska få sina behov
och önskemål tillgodosedda.
En helt färsk undersökning från Lärarförbundet
där mer än 50 000 av deras medlemmar deltog visar
att lärare som har en privat arbetsgivare upplever sin
arbetssituation mer positiv. Många gånger handlar det
om inflytande över sitt arbete och att man har en bra
arbetsmiljö runtomkring.
Fru talman! De fristående skolorna har många
gånger också varit ett lyft för flera hotade lands-
bygdsskolor. Engagemanget har kommit i gång i
bygden. Man har fortsatt att arbeta och leva där, och
barnen har kunnat gå kvar i skolan.
Sett ur ett större perspektiv handlar det om mak-
ten över sin framtid. Det handlar om att kunna bo och
leva där man vill. En nedläggning av skolan i byn
påskyndar ju med all säkerhet också den negativa
utvecklingen med en folkminskning på landsbygden.
Jag tycker att nedläggningen av landsbygdsskolor
ofta är en mycket kortsiktig lösning. Man tror att man
ska kunna vinna några hundratusen på att lägga ned
en skola, men man ser inte vad bygden har för styrka
framöver. Man ser det som en kortsiktig lösning. Man
tänker inte på att om det inte finns en skola i bygden
är det få barnfamiljer som väljer att flytta dit. För-
svinner skolan från bygden är det många som funde-
rar på att flytta.
Fru talman! Även om vi är en majoritet som på
flera viktiga områden kunnat förbättra för de friståen-
de skolorna, finns det delar där det krävs ytterligare
insatser för att alla ska ha rätt att välja skola och även
ges möjlighet att välja en friskola.
Den ena delen handlar om elever med behov av
särskilt stöd. Den andra delen handlar om det indivi-
duella programmet. Enligt vår mening ska det vara en
skyldighet för både kommunala och fristående skolor
att erbjuda utbildning på lika villkor för alla elever.
Barn med funktionshinder eller med behov av särskilt
stöd ska ha samma möjligheter och rättigheter att gå i
de fristående skolorna.
Men för att detta ska vara möjligt behövs det ett
regelverk eller i alla fall riktlinjer för en bedömning
av vilken typ av stödbehov det ska gälla så att frågan
om särskilt bidrag lättare kan prövas och så att stöd
kan ges på samma villkor till friskolorna som till de
kommunala skolorna.
De fristående skolorna ska kunna erbjudas möj-
ligheten att ge det individuella programmet. Det finns
ingen anledning, som Socialdemokraterna säger i
betänkandet, att invänta resultatet av Gymnasiekom-
mitténs arbete. Ju snabbare vi ser till att fler får en
utbildning som är anpassad efter just en själv, desto
bättre borde det vara. Men återigen är vi inne i en
diskussion om att vi ska vänta och se, vi vågar inte ta
steget och säga att det ska finnas en valmöjlighet och
en rättighet lika för alla.
En fristående skola ska omfattas av ett nationellt
kvalitetsinstitut. Det ska vara lika för de fristående
skolorna och de kommunala skolorna vid utvärde-
ringen. Det här fristående nationella kvalitetsinstitutet
kan ha som huvudman t.ex. kommunförbund, lärar-
förbund och föräldraorganisationer för att ge en bra
uppbackning för både de kommunala och de friståen-
de skolorna.
Avslutningsvis, fru talman, är jag glad över det
arbete vi har haft i de delar där vi är med i majoriteten
och där vi på flera områden har försökt att förbättra
förutsättningarna för de fristående skolorna.
Därmed yrkar jag bifall till reservation 5 punkt 5
och i övrigt bifall till utskottsmajoritetens förslag i de
delar där Centerpartiet inte har reservationer.