Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utbildningsutskottets förslag i betänkande nr 7 beträf-
fande alla punkter utom dem där utskottets socialde-
mokrater har reserverat sig. När det gäller dessa
punkter yrkar jag i stället bifall till reservation nr 9.
Den proposition som ligger till grund för debatten
i dag handlar inte om ifall fristående skolor är bra
eller inte. Vi har för vår del lämnat den debatten. De
fristående skolorna finns, och de är en värdefull del
av vårt gemensamma skolväsende. Nu handlar det om
att diskutera villkoren, för där finns det fortfarande
brister.
Med regeringens förslag vill vi skapa rättvisa vill-
kor mellan kommunala och fristående skolor, öka
öppenheten och den demokratiska insynen och värna
en hög kvalitet. Man kan tycka att det är självklara
förslag, och många av dem har samlat en majoritet
åtminstone i utskottet.
Vi får samma regler för alla skolor när det gäller
avgifter. Utbildningen ska vara avgiftsfri. Det är en
princip som länge har gällt och varit självklar i kom-
munala skolor. Nu blir det så också i fristående sko-
lor. Det är bra. Ingen ska behöva avstå från sitt bästa
alternativ på grund av avgifter som man inte kan
betala. Verksamheter som är gemensamt finansierade
ska vara öppna för alla. Det här gäller också olika
anmälnings- och registreringsavgifter som en del
skolor i dag tar ut och som ibland är höga.
Till öppenheten bidrar också förslaget om att fri-
stående skolor ska lämna en ekonomisk redovisning
till Skolverket och till den kommun där skolan finns.
Det ökar den demokratiska insynen i verksamheten.
Dit hör också att det nu ska ske en ny prövning om en
skola byter huvudman.
En majoritet i utskottet står bakom förslaget att
ställa samma krav på fristående skolor som kommu-
nala när det gäller lärarnas behörighet. Det är särskilt
viktigt med tanke på att Skolverkets tillsyn visat att
andelen obehöriga lärare är högre i fristående skolor
generellt och att den i vissa skolor är skrämmande
hög.
I den frågan verkar vi också vara tämligen över-
ens. Moderaterna och Kristdemokraterna skriver
under i princip men inte riktigt i praktiken. Med hän-
visning till att man vill värna de pedagogiska alterna-
tiven vill man att fristående skolor ska kunna fortsätta
att göra undantag. Vad är det för pedagogiska alter-
nativ som inte mår bäst av utbildade lärare?
Frågan är högst motiverad när nu Lärarhögskolan
i Stockholm tillsammans med Rudolf Steinerhögsko-
lan kommit överens om hur man ska kunna lösa de
problem som länge funnits kring Waldorfskolornas
lärarutbildning.
Det blir också ett nytt bidragssystem för gymna-
sieskolan. I stället för den hårt kritiserade riksprislis-
tan får vi nu ett system som undviker att två elever
från samma kommun bedöms kosta olika mycket bara
beroende på i vems skola de valt att gå. Det ska i
stället vara den enskilda elevens behov som styr.
Så långt är allt som det bör vara. Men det finns
också en rad förslag i propositionen där en majoritet i
utskottet säger nej. Jag är den förste att beklaga det
men hoppas att det ska finnas en annan jordmån för
diskussion i höst, så att arbetet för mer rättvisa villkor
och större öppenhet kan fortsätta då.
Herr talman! I statens uppdrag till kommunerna
ingår att ansvara för att alla barn och ungdomar vid
varje tillfälle har en plats i skolan och får en god
utbildning. Det uppdraget kan inte ges till någon
annan. Inget enskilt företag, ingen enskild person och
inget kooperativ kan få det. För det uppdraget har
kommunerna en kostnad - för att planera och hålla en
beredskap när antalet elever förändras, men också för
att kunna ta över när en fristående skola upphör eller
inte startar som planerat.
Ju fler fristående skolor som finns i en kommun,
desto större risk för att någon eller några av dem
väljer eller tvingas att upphöra. Dagen efter ska
kommunen vara beredd att ta över ansvaret för ele-
verna. Det gäller också de elever som börjar i en
fristående skola men som under läsåret bestämmer sig
för att de hellre vill gå i den kommunala skolan. Det
är inte alls ovanligt, och när det sker måste kommu-
nen vara beredd att ta emot eleven. Kommunen kan
aldrig, som en fristående skola, säga att det är fullt
och hänvisa till en kö.
Vi vill att lagen ska vara tydlig på den här punk-
ten. Den kostnad som kommunen har för detta exklu-
siva ansvar, skolpliktskostnaden, ska man kunna
undanta när bidragen till fristående skolor bestäms.
Många kommuner, många borgerligt styrda, säger i
sina remissyttranden att de redan tillämpar denna
princip och tillstyrker att lagen förtydligas.
Friskolornas Riksförbund medgav vid sin upp-
vaktning i utskottet att det finns en skolpliktskostnad.
T.o.m. utskottsmajoriteten antyder att man ser denna
kostnad men blundar för behovet att se till att villko-
ren blir rättvisa. Man framhärdar i att fristående sko-
lor ska ha kompensation för kostnader de inte har.
Det är ett obegripligt ställningstagande som kräver en
förklaring, långt bättre än den ni presterat i era mo-
tioner och i utskottsbetänkandet. Varför blundar ni för
en verklighet som många av era partivänner i kom-
munerna ser och som ni själva antyder att ni har sett?
I debatten kring fristående skolor hörs ibland rös-
ter som gör mig betänksam. För ett par månader se-
dan uppgav en av de större koncernerna i branschen
att man förväntar sig att gå med 50 miljoner kronor i
vinst 2005 - om tre år. Det är skolor inom Vittrakon-
cernen som har kravet på sig att lämna ett överskott
till sin huvudman, Bure, på 5-7 % av omsättningen.
Det sannolika är att det är skattebetalarnas pengar för
utbildning man räknar in i sina vinstkalkyler. Det
understryker behovet av en ny typ av företag som kan
verka inom offentligt finansierade verksamheter. De
vinster som kan uppstå bör självfallet gå tillbaka till
skolan. Pengarna är ju avsedda för elevernas utbild-
ning, inte för aktieägarna.
För att kommunerna ska kunna ta sitt ansvar
måste Skolverket kunna göra en helhetsbedömning
när nya ansökningar prövas. Det handlar om faktorer
som skolans storlek, dess geografiska läge och ut-
bildningens innehåll, faktorer som kan påverka alla
elevers rätt till en plats i en kommunal skola inom
rimligt avstånd från hemmet.
Om Skolverket ska kunna göra en sådan helhets-
bedömning behövs en allsidig konsekvensbeskrivning
från kommunen om följderna för hela skolväsendet
av en nyetablering. För gymnasieskolor behöver den
ibland sträcka sig även utanför kommungränsen.
I dag prövas varje ny ansökan för sig utan hänsyn
till helheten. Det har visat sig kunna leda till att hela
stora kommundelar blir utan en kommunal skola. Det
begränsar valfriheten. Vi vill förtydliga lagen på den
här punkten och klarare ange vilka krav vi ställer på
prövningen.
Vi vill också komplettera Skolverkets kompetens
med den kompetens som finns t.ex. i kommunerna
och hos Friskolornas Riksförbund. Vi tror att den
erfarenhet som finns där skulle bli en förstärkning
både när det gäller att bedöma nya ansökningar och
om det blir fråga om att återkalla ett godkännande.
Att det skulle leda till godtycke är en hårresande
slutsats och ett misstroende mot både kommuner och
andra som skulle kunna ingå i en nämnd.
För att det ska fungera bra krävs också bättre till-
syn, uppföljning och utvärdering. Tillsynen ska Skol-
verket stå för. Det är oroande att Skolverket nu under
kort tid har upptäckt flera skolor med mycket allvar-
liga brister i sin verksamhet. Det är med tanke på
eleverna som går där oacceptabelt om sådan verk-
samhet får pågå lång tid utan att missförhållandena
upptäcks.
Bl.a. därför tror vi att det är bra om de fristående
skolorna deltar i kommunernas uppföljning och ut-
värdering. Det skulle sannolikt göra det möjligt att
tidigare upptäcka problem och att rätta till dem innan
de blivit så stora att det kan bli fråga om att återkalla
ett godkännande. En bra dialog är sällan fel.
I takt med att de fristående skolorna blir fler blir
det mer och mer otillfredsställande att enbart staten
har insyn i verksamheten. Det försvårar den demo-
kratiska kontrollen för dem som har det största intres-
se av den - de kommuninnevånare som står för finan-
sieringen och för vars barn skolan kan vara ett alter-
nativ.
Herr talman! Förslagen i propositionen syftar till
att göra villkoren likvärdiga mellan fristående skolor
och kommunala - men bara villkoren. Skolorna, både
kommunala och fristående, hoppas vi ska visa upp en
stor rikedom av variation - olika pedagogiska inrikt-
ningar och arbetssätt, olika profileringar och olika
huvudmän.