Fru talman! Friskolorna i Sverige har inneburit en
förnyelse och mångfald i den svenska skolvärlden.
Elever och föräldrar har fått mer makt att bestämma
själva, nya pedagogiska idéer har utvecklats och lä-
rarna har fått möjlighet att välja mellan olika arbets-
givare. All erfarenhet visar att mångfald och konkur-
rens är till fördel för en verksamhet på lång sikt. Det
gäller inte bara för konsumtionsvaror och service-
tjänster, utan det gäller också för sjukvård och för
skolor. Genom att nya idéer föds när det gäller peda-
gogik, ekonomi, lokaler m.m. sker en positiv utveck-
ling.
Den grundläggande principen för mig och för
Folkpartiet är att all utbildning ska betalas med skat-
tepengar och att valfriheten inte ska vara en plånboks-
fråga. Det som har hänt, låt mig säga de senaste tio
åren, är faktiskt en vidareutveckling av den demokra-
tiska idén om en svensk skola för alla. Inom ett sys-
tem där bidrag ges till skolor, oberoende av om de
drivs av en kommun eller av enskilda, får skolor som
följer läroplanen erbjuda undervisning. Sådana skat-
tesubventionerade skolor ska naturligtvis inte ta ut
avgifter, och de ska vara öppna för alla.
Men motståndarna till friskolor talar ofta om seg-
regering, om att endast rika och välutbildade föräldrar
skulle sätta sina barn i friskolor. I själva verket är
segregeringen sedan länge inbyggd i våra bostadsom-
råden genom att olika boendeformer ligger så avgrän-
sade från varandra. Möjligheten att välja en skola
utanför det egna bostadsområdet kan i stället minska
segregeringen inom skolans värld.
Mycket av debatten om friskolornas negativa in-
flytande på skolväsendet har tystnat nu när flera olika
utredningar inte har kunnat påvisa att valfriheten ger
negativa konsekvenser i kommunerna. Tvärtom visa-
de t.ex. en s.k. ESO-rapport förra året att även de
kommunala skolornas kvalitet blir högre i kommuner
där det finns friskolor.
De som är rädda för att friskolorna ska konkurrera
ut den kommunala skolan borde i stället för att ropa
på begränsningar och förbud fråga sig hur den kom-
munala skolan kan bli bättre. Ibland behövs det sär-
skilda satsningar på skolor som tappar elever till
andra skolor. Men det är genom positiva insatser och
positiv utveckling som vi ska möta problemen i sko-
lan, inte genom att förbjuda människor att välja.
Fru talman! Utvecklingen av friskolor har ju från
börjat ägt rum under segt motstånd av socialdemo-
krater och vänsterpartister. För tio år sedan satt jag i
en skolstyrelse i Lund, där vänstermajoriteten t.o.m.
ville förbjuda föräldrarna att välja bland de kommu-
nala skolorna. Genom att stifta lagar försökte rege-
ringen en gång stoppa föräldrakooperativa dagis.
Under den senaste borgerliga regeringen, i början av
90-talet, kritiserade socialdemokrater och vänsterpar-
tister de bidrag som fanns till fristående skolor. Men
nu trodde jag och många med mig att den här rädslan
för mångfald hade försvunnit, åtminstone från social-
demokratisk politik. Därför blev det en besvikelse när
regeringen lade fram en proposition som hade som
sitt tydliga mål att göra det svårare för friskolorna och
att minska valfriheten.
Regeringen har lagt fram en rad förslag som ut-
bildningsutskottet glädjande nog har sagt nej till.
Regeringen vill inrätta en särskild nämnd med kom-
munrepresentanter, utsedda av regeringen, bl.a. på
Skolverket som skulle delta i tillståndsgivningen, som
om det inte skulle räcka att statens högsta skolmyn-
dighet bedömer om nya friskolor verkar seriösa.
Samtidigt vill regeringen öka möjligheterna för
kommuner att anföra olika skäl till att stoppa nya
skolor. Regeringen vill också att kommunerna ska få
ökat ansvar för utvärderingen av friskolor - ett myck-
et märkligt förslag att en konkurrent ska ägna sig åt
att utvärdera en annan konkurrent. Regeringens för-
slag till princip för att beräkna den kommunala er-
sättningen skapar också ett större mått av godtycke
när det gäller vilka kostnader kommunen ska räkna
som underlag för bidraget.
Fru talman! Om riksdagen skulle bifalla huvud-
delarna i regeringens förslag skulle det innebära ett
stort steg tillbaka. Det skulle innebära att skolor
skulle kunna stoppas för att vissa politiker är rädda
för att låta människor välja själva. Från Folkpartiet
vill vi tydligt säga till eleven och till föräldrarna: Det
är du som ska bestämma. Men regeringen och Social-
demokraterna säger här i stället mycket tydligt: Du
ska bestämma mindre och mindre. Då blir det också
en tydlig skillnad mellan liberal och socialistisk tra-
dition.
Bakom har Vänsterpartiet stått och applåderat re-
geringens förslag, även om Vänsterpartiet skulle velat
gå längre och förbjuda alla eller de allra flesta
friskolor direkt om de hade fått bestämma. Vänster-
partiet har ju fått tillbaka sin tydliga socialistiska
profil. Förutom att de har antagit ett program om att
förstatliga näringslivet, visar de här i riksdagen i dag
att de ser valfrihet som ett hot också inom skolans
värld. I de viktiga frågorna har Socialdemokraterna
fått stöd bara av Vänsterpartiet i utbildningsutskottet.
Frågan är om Vänsterpartiet och regeringen kommer
tillbaka, om de får makt efter valet, med nya och
värre förslag om att minska mångfalden och valfri-
heten.
Även om det är tillfredsställande att en utskotts-
majoritet avvisar förslagen i propositionen, finns det
också en del negativa förslag som tyvärr gått igenom
och som Folkpartiet reserverat sig mot. Den nuvaran-
de s.k. riksprislistan, som garanterar likvärdiga bidrag
till fristående gymnasieskolor, ska avskaffas. Bidra-
gen ska i stället baseras på vad varje enskild kommun
betalar i snitt för sina skolor. Följden kan bli att bi-
dragen blir väldigt olika beroende på vilken kommun
en elev kommer från. Följden kan också bli att
friskolor bara startas i kommuner som ger höga bi-
drag till skolorna. Jag är övertygad om att man så
småningom skulle kunna utveckla ett mycket bättre
bidragssystem än den nuvarande riksprislistan, men
jag är kritisk till att den avskaffas innan man har
konstruerat ett bättre system.
Ibland hör man också från socialistiskt håll att
friskolor skulle vara rädda för att ta emot elever med
särskilt behov av stöd eller funktionshindrade elever.
Det är en väldigt märklig kritik, eftersom friskolorna i
dag inte har samma rätt till ersättning för t.ex. funk-
tionshindrade elever som kommunala skolor har.
Jag tycker att friskolorna ska ges alla möjligheter
att erbjuda elever med funktionshinder och med sär-
skilt behov av stöd en god undervisning. Därför före-
slår Folkpartiet att reglerna ska ändras så att alla
stödåtgärder i skolan också kan sättas in i friskolor,
men det har inte utskottets majoritet bifallit.
Fru talman! Det är på många sätt märkligt att re-
geringen kommer med en sådan här proposition nu
när den svenska skolan har så många problem med
utslagningen från gymnasieskolan, med lärarbrist,
mobbning och dålig arbetsmiljö. Men friskolorna är
faktiskt inget stort problem, vare sig ekonomiskt eller
kvalitetsmässigt. Det är de andra riktigt stora proble-
men som vi tillsammans borde ägna en massa tid att
arbeta med och hitta lösningar på. Därför hoppas jag
nu att vi i stället i framtiden ska kunna ta itu med att
utveckla den svenska skolan, både kommunala skolor
och friskolor. Regeringen vill uppenbarligen stärka
kommunernas makt över skolorna. Jag tror, tvärtom,
att alla skolor behöver bli friare och att kontrollen och
utvärderingen ska ske genom nationella, statliga ut-
värderingar.
Det behövs inte en massa kommunala tjänstemän
som styr skolornas pedagogiska arbete. Det pedago-
giska arbetet klarar lärarna av, i dialog med elever
och föräldrar.
Folkpartiet vill ha en skarpare utvärdering av alla
skolor med en statlig skolinspektion som följer upp
att de nationella målen följs - det gäller både kom-
munala skolor och friskolor. Alla ska vara allsidiga i
undervisningen och man ska utgå från grundläggande
demokratiska värderingar. Samtidigt kan det kommu-
nala inflytandet över skolan minskas. Den riktigt
stora utmaningen i dag är att skapa likvärdiga skolor
över hela landet. Då måste utgångspunkten vara att
skolor kan se väldigt olika ut fast de håller en likvär-
dig kvalitet.
Om Folkpartiet får vara med och bestämma över
skolpolitiken i framtiden kommer vi att arbeta för att
fler elever ska klara sig bra i skolan. Vi kommer
också att arbeta för att ingen ska behöva vara rädd för
att gå till skolan. Valfrihet och mångfald ser inte vi i
det sammanhanget som ett hot utan tvärtom som en
möjlighet.
Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag på de punkter i betänkandet där Folk-
partiet inte har någon reservation. Dessutom yrkar jag
bifall till Folkpartiets reservation 5 under punkt 29.