Fru talman! För tio år sedan ändrades reglerna för
finansiering av fristående grundskolor och gymnasie-
skolor. Bidragen var på 1980-talet statsbidrag som
beslutades av regeringen. Det infördes ett nytt bi-
dragssystem som innebar att bidraget skulle lämnas
av den kommun där skolan var belägen. Vidare fick
alla friskolor som godkänts av Skolverket rätt att få
ersättning som ungefär motsvarade den ersättning
som de kommunala skolorna erhöll.
Detta var en viktig reform på skolområdet. Det
var också då den s.k. närhetsprincipen övergavs. Det
innebar att elever och föräldrar fick större möjligheter
att välja andra skolor än de där de annars skulle ha
tilldelats en plats. De förändrade förutsättningarna har
inneburit att fristående grund- och gymnasieskolor
blivit allt vanligare och att konkurrensen mellan sko-
lor om eleverna har ökat.
År 2000 fanns det 5 643 grund- och gymnasie-
skolor i Sverige. Av dessa var 371 fristående grund-
skolor och 72 fristående gymnasieskolor. I dag är
siffran något högre, men ungefär 4 % av alla elever
går i fristående skolor vilket trots en ständig ökning
är en låg siffra i ett internationellt perspektiv.
Även lärarnas och pedagogernas intresse för att
arbeta i fristående skolor ökar.
Under våren 2001 kom en statlig utredning och en
departementsskrivelse som båda två gav en positiv
bild av fristående skolor. I ESO-rapporten Konkur-
rens bildar skola konstaterades att fristående skolor
inte är något hot mot utbildningen i den kommunala
skolan. Vad som är av intresse är att även barn som
går i en kommunal skola gynnas av att det finns fri-
stående skolor i närheten på grund av de positiva
konkurrenseffekterna, konstateras det i rapporten.
Även utredningen Fristående gymnasieskolor -
hot eller tillgång? är i grund och botten positiv till
friskolorna. I rapporten ges ett antal förslag till regel-
förändringar för att kommunala och fristående gym-
nasieskolor ska konkurrera på lika villkor. Ingenstans
föreslås en tillbakagång eller försämring för friståen-
de skolor.
De fristående skolorna har hjälpt till att bryta upp
den ofta stela synen på undervisningen. I deras spår
har det blivit möjligt för lärare, pedagoger och föräld-
rar att utveckla pedagogik och metoder också i den
kommunala skolan.
Gjorda undersökningar och statistik visar också
att antalet elever i grundskolan som inte klarar God-
känt är färre i de fristående skolorna jämfört med de
kommunala skolorna.
Fru talman! Med detta som bakgrund är det ytterst
märkligt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet
genom skärpt lagstiftning försöker göra det svårare
att starta och driva fristående skolor.
Regeringens proposition innehåller en rad förslag
som skulle sätta käppar i hjulen för fristående skolor i
framtiden. Förslaget att tillsätta en särskild nämnd -
en politisk överrock - för tillståndsgivning för fristå-
ende skolor och att ge kommunen möjlighet att säga
nej till skolor på grund av läge och storlek och även
att överföra tillsyns- och uppföljningsansvaret till
kommunerna är enligt vår mening ett försök att öka
den politiska makten och styrningen av skolan.
Kristdemokraterna motsätter sig en sådan utveck-
ling på det bestämdaste. Den nuvarande ordningen
med Skolverket som tillståndsgivare och tillsyns-,
utvärderings- och uppföljningsansvarig för fristående
skolor är enligt vår mening fullt tillräcklig.
Politikernas ansvar måste vara att presentera olika
alternativ men med lika villkor. Men valet av skola
och skolform måste alltid få vara den enskilda ele-
vens och hans eller hennes förälders rätt. Detta är en
viktig grundprincip för oss kristdemokrater.
Fru talman! Det är glädjande att Miljöpartiet valt
att inte gå på Socialdemokraternas och Vänsterparti-
ets friskolefientliga linje, utan ser friskolan som ett
alternativ och en möjlighet.
För oss kristdemokrater är det en självklarhet, fru
talman, att också de fristående skolorna ska arbeta
efter nationella läroplaner och skolplaner oavsett
vilken inriktning den fristående skolan har. Skolla-
gens krav på lärarbehörighet för den kommunalt
drivna skolan måste gälla även för de fristående sko-
lorna.
Fru talman! Vi anser att friskolepropositionen in-
nebär tre steg bakåt. Därför vill vi avslå propositio-
nen, men väljer ändå att försöka lindra de negativa
effekterna. På väsentliga punkter har vi fått gehör för
våra förslag, men på en del punkter anser Kristdemo-
kraterna att utskottsmajoriteten borde ha gått längre.
Vi kan inte förstå varför en fristående skola inte till
fullo ska få göra avdrag för sina momskostnader, utan
att det ska behöva gå via den kommunala ersättning-
en. Vi ställer oss också tveksamma till begränsningen
i rätten att välja skola. Vi anser vidare att etablerings-
frihet inom förskolan ska möjliggöras. Vi anser det
orimligt att en kommun ska kunna hämma utveck-
lingen mot en ökad mångfald genom att säga nej till
att starta en fristående förskola. Möjligheten borde
även öppnas för friskolor inom vuxenutbildningen.
Fru talman! Självfallet står jag bakom alla reser-
vationer där Kristdemokraterna finns med, men för
tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till
reservationerna 1 och 5 under punkt 31.