Fru talman! Jag tycker nog fortfarande att jag
känner att det är någon slags svävande argumentation
som Eva Johansson för. Jag kan inte riktigt förstå hur
resonemanget går.
Jag är fullt på det klara med att kommunen ska ha
ansvaret för skolplikten och att det finns kostnader i
samband med det. Jag är som gammal kommunalpo-
litiker fullt medveten om att kommunen kan reservera
medel för allt möjligt som man vill göra, varav en del
har med skolan att göra. Det kan vara gemensamma
åtaganden som kommunen vill göra. Det kan vara en
gemensam hälsocentral som är tillgänglig för alla
skolor. Det kan handla om vad man vill, ett bad eller
något sådant. Men det kan också handla om reserve-
rade pengar som man vill använda senare just för att
man väntar in en grupp elever som man ännu inte vet
hur stor den är. Det kan vara en invandrargrupp som
kommer till kommunen t.ex. Då gör man så.
Men man får akta sig för att tumma på principen
att man ska ha en och samma resursfördelningsmo-
dell till samtliga skolor. Tummar man på den princi-
pen är man också inne och tummar på principen att
varje elev ska ha samma stöd från samhället för sin
skolgång, oavsett om man går i en fristående eller en
kommunal skola. Eleverna ska alltså inte få olika
villkor nu. Det skulle de få med det här förslaget.
Jag börjar nästan tycka att det mest intressanta
med den här punkten ligger på det psykologiska pla-
net, hur det kommer sig att vi inte kan få tankarna att
gå samman så att det här blir klart. Vi får väl hoppas
att andra kan hjälpa oss att tolka det här så att det blir
ordning på det. För mig är det obegripligt att man vill
ge de kommunala skolorna över lag ett schablonmäs-
sigt tillskott utan att man håller fast vid att alla skolor
på något sätt också skulle ha de här kostnaderna och
att man inte är beredd att involvera de fristående
skolorna ens i möjligheterna att få delta i det arbetet.