Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill gärna se att
samtliga skolor står fria. Vi vill se en utveckling av
skolväsendet där man i varje skola har stora möjlig-
heter att själv utarbeta den pedagogiska prägel som
man vill ge skolan. Det ska göras av skolledning,
lärare, föräldrar och elever i samverkan.
Vi vill också se en utveckling av skolväsendet där
de olika skolorna kan samverka med varandra och
utbyta erfarenheter. Då är självfallet de fristående
skolorna något av banbrytare eftersom de har gått ut i
den här verksamheten och under en relativt lång tid
varit fristående när det gäller den pedagogiska inrikt-
ningen.
De lagar och förordningar som reglerar de fristå-
ende skolornas verksamhet utarbetades i mitten på
1990-talet i samarbete mellan Miljöpartiet och den
dåvarande socialdemokratiska regeringen. Vi fick den
s.k. friskolereformen, som i stort sett helt överens-
stämmer med Miljöpartiets skolpolitik. Den trädde i
kraft 1997 och har alltså funnits i drygt fyra år. Den
gällde grundskolan, och den följdes direkt av en mot-
svarande reform för gymnasieskolan.
Reformen utgick från en viktig ideologisk grund-
syn på de fristående skolornas villkor. Det betonades
att de fristående skolorna skulle behålla sin pedago-
giska frihet men få samma ekonomiska villkor som
de kommunala skolorna. Men det var också viktigt att
samhället tog sitt ansvar och kunde garantera att de
elever som går i en fristående skola får en skolgång
som överensstämmer med gällande skollag och läro-
plan.
Det var också viktigt att se till att reformen blev
sådan att alla barn har samma stöd för sin skolgång,
oavsett om de går i en kommunal eller en fristående
skola. De ska ha samma stöd från samhället för sin
skolgång. Det är också viktigt att det stödet ska an-
passas efter de enskilda elevernas behov. Olika elever
har olika behov av stöd och resurser.
Dessa tankar omsattes alltså i ett regelverk. Nu
har vi Skolverket, som är den myndighet som god-
känner ansökningar från fristående skolor och förkla-
rar dem bidragsberättigade. Då tar man hänsyn också
till de förutsättningar som finns i kommunen och det
kommunala skolväsendet, så att friskolan kan tas
emot och få en bra och positiv plats i skolväsendet
som helhet.
Kommunen ska fördela bidragen till de fristående
skolorna precis som till de kommunala. Det ska ske
enligt en resursfördelningsmodell som ser likadan ut
för alla skolor, oavsett huvudmannaskap. Den ska
också ta hänsyn till skillnader i elevernas behov vid
de olika skolorna. De kan vara sociala strukturer i
upptagningsområdet eller andra saker som man vill ta
hänsyn till.
Tillsynen över de fristående skolorna lades på
Skolverket. Den ligger kvar där, och alla är överens
om att det är bra att den sköts av Skolverket.
Kommunerna har enligt regelverket full rätt till
insyn i de fristående skolorna, och de fristående sko-
lorna har skyldighet att delta i den uppföljning och
utvärdering av skolorna som kommunen gör.
Lagarna är tydliga och enkelt formulerade. Tex-
terna i anslutning till lagarna ger exempel och beskri-
ver syftet på ett lättfattligt sätt. Utvecklingen av de
fristående skolorna sedan reformen trädde i kraft har
varit god. Vi har sett ungefär en fördubbling av anta-
let fristående grundskolor och något mer än en för-
dubbling av gymnasieskolorna.
Nu har regeringen lagt fram en proposition till-
sammans med Vänsterpartiet. Miljöpartiet har inte
deltagit i arbetet med att ta fram propositionen, inte
heller i förarbetena. Det har inte varit några parla-
mentariska kommittéer, utan det har varit expert-
kommittéer på departementet som har gjort förarbe-
tet.
Det förslag som nu kommer från regeringen täck-
er en del luckor av mera teknisk natur. Det gäller t.ex.
beslutet att skolan ska vara avgiftsfri. Där fanns det
två luckor: en för att man kan ta ut avgifter på gym-
nasierna och en annan för att man kan ta ut avgifter
för att finansiera antagningsförfarandet vid en fristå-
ende skola - att sköta kön, som man säger.
Man föreslår nu att det ska tas bort så att man får
en enhetlig avgiftsfri skola rakt över. Det tycker vi
alla är bra.
Det finns flera sådana bra förslag och förtydligan-
den. Vi har en mycket bred majoritet i utskottet som
står bakom dessa förändringar.
En lite större förändring är förslaget om att vi änt-
ligen ska få riksprislistan som ligger till grund för
bidragsgivningen till gymnasieskolan, de fristående
gymnasierna, ersatt med ett bättre system. Där råder
det delade meningar, egentligen inte om att rikspris-
listan är dålig - där är alla parter eniga - utan snarast
om i vilken takt detta ska ske. Några av de borgerliga
partierna tycker att vi ska vänta lite grann och få en
bättre bakgrund till förslaget. Vi tycker att förslaget
är bra. Det överensstämmer dessutom med Miljöpar-
tiets förslag till hur systemet med bidrag till gymnasi-
erna ska se ut. Det är därför lätt för oss att ställa oss
bakom det förslaget. Det finns också en majoritet i
utskottet för förslaget.
Utöver dessa tekniska korrigeringar är det några
punkter som jag skulle vilja ta upp och som Eva Jo-
hansson har berört. Jag fick intrycket att det ställdes
frågor till mig kring hur vi tänkte i fråga om dessa
förändringar.
Regeringen har alltså föreslagit att man skulle
ändra i reglerna för beräkningsgrunden när man ska
räkna ut bidraget till skolorna. Kommunen ska som
det är nu ta hänsyn till elevens behov och skolans
åtagande när man gör sin resursfördelningsmodell
och delar ut pengarna lika till kommunala och fristå-
ende skolor. Enligt detta nya förslag ska det vara ett
tillägg så att man ska ta hänsyn till den kommunala
skolpliktskostnaden, alltså den kostnad som kommu-
nen har för att kunna verkställa uppdraget att se till att
alla elever ska få en plats i skolan. Det är klart att det
kostar. Det kan vara förändringar som man är skyldig
att ta hänsyn till. Det kanske flyttar in nya grupper till
kommunen som ska tas om hand osv. Den beredska-
pen ska kommunen ha, och det kostar pengar. Det är
alla också överens om.
Men detta förslag har råkat bli olyckligt därför att
man inte skiljer på kommunens ansvar och skolornas
ansvar utan lägger fram ett förslag som innebär att de
kommunala skolorna skulle få mer pengar än de fri-
stående skolorna med hänsyn till kommunens ansvar
för skolplikten. Såvitt jag kan se är det feltänkt. Det
är naturligtvis så att de skolor som tar på sig ett upp-
drag som har med skolplikten att göra - man låter
t.ex. en lokal stå som man egentligen inte har an-
vändning för därför att man vet att det kanske kom-
mer en grupp elever på vårterminen som man ska ta
in, eller också har man en viss överkapacitet på lärar-
sidan eller något annat - ska ha ersättning för det
enligt nu gällande regler som ett åtagande som skolan
gör för att kommunen ska ha en buffert för att klara
av skolpliktsansvaret. Denna skola kan naturligtvis
också vara en fristående skola. Även en fristående
skola kan ställa upp på dessa saker. Det är egentligen
väldigt viktigt att man inte tar steget över och säger
att det bara är kommunala skolor som ska kunna ta
del i det kommunala arbetet. Man ska inte gräva di-
ken mellan kommunala skolor och fristående skolor
utan snarare försöka stödja just tanken att det ska vara
lika betingelser för skolorna. Självklart ska de kom-
munala och de fristående skolorna också i fortsätt-
ningen ska ha samma ekonomiska villkor.
De andra punkterna som finns gäller förslaget om
en förändring av lagtexten som styr Skolverkets god-
kännande av bidragsrätt. Det är en sådan punkt. Man
föreslår en ändring i lagtexten, som nu är enkel, tyd-
lig och generell, som innebär att det ska skrivas in
exempel på vad Skolverket ska kunna ta hänsyn till.
De exempel som man förslår är skolans storlek och
läge. Detta är naturligtvis ingen stor fråga. Men jag
tror att när man för in exempel i en lagtext försvagas
den när det gäller andra faktorer som man vill åbero-
pa. Kommer man till en domstol har den en benägen-
het att lägga större vikt vid det som exemplifieras än
det som inte finns angivet som exempel. Det innebär i
praktiken att en kommun som åberopar andra faktorer
än storlek och läge i sin konsekvensbeskrivning har
mindre möjligheter att få gehör. Vi från Miljöpartiet
har därför avstyrkt detta förslag.
Förslaget om införande av en ny nämnd är det
tredje förslaget som vi tycker är lite konstigt. Det
skulle kunna innebära att vi får en politisering i en del
av beslutsprocessen där vi egentligen vill ha garantier
för att det är tjänstemän som tolkar lagar och regler
på ett objektivt och neutralt sätt. Det ska vara en
garanti för rättssäkerheten för de personer och skolor
som lagarna och reglerna gäller för. Riksdagen bör
alltså fatta besluten, regeringen verkställer, och sedan
är det tjänstemännen i myndigheter som ser till att
dessa lagar efterlevs och verkställer besluten. Att
plocka in en nämnd där regeringen ska tillsätta leda-
möterna är att öppna upp risken för en politisering.
Eva Johansson sade att vi inte ska misstro dem som
sitter där. Men det är ju just den frågan som inte ska
behöva ställas. Det handlar inte om huruvida vi tror
på dem eller inte. Vi ska över huvud taget inte göra
en konstruktion där vi behöver pröva om vi misstror
ledamöterna eller inte, utan det ska vara tjänsteman-
nakaraktär på ledamöterna.
Den fjärde punkten handlar om att regeringen fö-
reslår en skyldighet för kommunerna att göra upp-
följningar och utvärderingar av fristående skolors
verksamhet. Där är man också inne på en försämring
av nuvarande lagstiftning. Om man skulle införa det
skulle man också få en oklarhet när det gäller kom-
munens uppgifter och Skolverkets uppgifter. Skol-
verket har tillsynsuppdraget. Det är den myndighet
som har tillsynsansvaret. Skulle kommunen också
glida in på detta tillsynsansvar och få en sådan skyl-
dighet blir gränsen oklar. Risken att tillsynsverksam-
heten blir sämre bedömer vi som så stor att vi också
avstyrker detta förslag.
Det innebär alltså att vi yrkar avslag på dessa fyra
punkter, och jag tycker egentligen inte att detta är så
stora frågor. Jag är lite förvånad över att förslagen
kom. I själva verket är den vanligaste frågan som jag
har fått när det gäller denna proposition är varför
regeringen lägger fram denna proposition nu. Det är
en bra fråga, eftersom vi har två kommittéer som
håller på att arbeta med just dessa frågor, Skollags-
kommittén och Gymnasiekommittén. De beräknas
vara färdiga i slutet av året. Och det vore väl klokt att
invänta deras synpunkter. Då tror jag att förslagen,
inte minst på dessa fyra punkter, skulle ha varit lite
bättre genomtänkta och kanske ha haft ett bättre un-
derlag än det som finns nu.
Hur som helst får vi anledning att återkomma till
flera av dessa frågor som tas upp när utredningarna är
färdiga.
Jag fick en fråga från bl.a. Lennart Gustavsson.
Han frågade vad jag tyckte om Livets Ord. Jag är inte
säker på att jag förstod den frågan rätt. Skolverket har
haft en tillsyn över Livets Ords skola som har lett till
anmärkningar. Vi får väl glädjas över att Skolverket
nu har fått fart på sin tillsyn och att den fungerar.
Självfallet lägger jag mig inte i deras tillsynsarbete.
Men det var kanske inte rätt svar på frågan.