Herr talman! Jag ska för en gångs skull säga att
jag är överens med Eva Johansson. Man kan inte dra
en skiljelinje mellan friskolor och kommunala skolor
och säga att den ena typen är bra och den andra dålig.
Jag har själv mest erfarenheter av kommunala skolor,
och jag delar uppfattningen att flertalet av dem är
mycket bra. Men jag kan också se att väldigt många
skolor har fått en kick av att vi har infört rätt och
möjlighet att välja skolor och av att det är möjligt att
starta och driva friskolor. Det har inneburit att också
kommunala skolor har fått ökade möjligheter att
pröva nya idéer och att utveckla verksamheten, och
det har betytt väldigt mycket.
Vi hade för 20 år sedan en tid när de kommunala
skolorna var väldigt reglerade. Det har vi ändrat på,
och det har också fått betydelse att de så att säga har
fått konkurrenter.
Det är riktigt att vi ofta beskriver de positiva si-
dorna av friskolor. Det är ju så att de flesta av dem
har startats av elever, föräldrar och andra som bl.a.
drivs av en idé. Det finns en entusiasm och en vilja,
och det skapar naturligtvis utmärkta förutsättningar
för att göra någonting riktigt bra. Det är ingen händel-
se att det blir så, och jag tycker att vi har anledning
att ta vara på den möjligheten.
Vad gäller frågan om friheten skulle jag kunna
kontra med att säga att även Eva Johansson ju anser
att kommunala skolor behöver ett mer avreglerat
regelverk. I diskussionen framhålls det ofta att fristå-
ende skolor generellt har mer frihet än de kommuna-
la. Så är det. Deras regler är inte lika tydliga. Det kan
vara ett problem. Men därtill har detta gjort det möj-
ligt för friskolorna att utveckla en profil, att erbjuda
alternativ som de kommunala skolorna inte har.
Jag tycker inte att man ska peka på enstaka exem-
pel, som Eva Johansson gjorde. Alla skolor måste
naturligtvis granskas också utifrån den kultur som
präglar den enskilda skolan.