Herr talman! Mycket har handlat om en pragma-
tisk inställning. Sören Lekberg återkommer till det.
Också jag vill uppehålla mig lite vid det. Jag tycker i
och för sig att ett visst mått av pragmatism är heder-
värt. Man ska vara odogmatisk och kunna ta ställning
till frågorna vartefter de kommer.
Jag vill gå tillbaka och ta lite lärdomshistoria. Vad
beträffar Sören Lekbergs och Socialdemokraternas
inställning vill jag alludera på Eduard Bernsteins
klassiska uttryck "Rörelsen är allt, målet intet". När
det gäller EU säger man nu att rörelsen ska vara
pragmatisk och inte snabb och att målet ska vara
suddigt.
Jag tror att man ska vara pragmatisk, men att man
ska ha en tydlig utgångspunkt. Själva rörelseriktning-
en är också väldigt viktig.
Jag kan nog dela uppfattningen att man inte ska
sätta upp några absoluta slutmål för politisk verksam-
het, för historien känner nog inga absoluta slutmål.
Men jag tror att rörelseriktningen är viktig. Därför
känner jag sympati när Sören Lekberg talar om att
man inte ska vara fartblind. Men det är inte bara far-
ten man ska varna för, utan det är själva rörelsen. Det
har i EU skett en rörelse mot ökad överstatlighet -
mot ökade inslag av kvalificerat beslutsfattande -
vilket i medlemsstaterna har begränsat de nationella
parlamentens betydelse. Det försvårar för människors
utövande av det demokratiska inflytande de vill kun-
na utöva. Där finns en problematik.