Herr talman! Jag ger Per Unckel rätt i analysen.
Det europeiska rådet har förvisso stärkt sin ställning,
och samtidigt kan vi se att kommissionen inte är lika
stark som tidigare. Detta har alltså ingenting med
fördragsförändringar att göra, utan det är så det har
utvecklats. Det beror på individerna i väldigt hög
grad.
Sverige är för en stark kommission - dock inte i
första hand på grund av att, som det ofta sägs, kom-
missionen är de små staternas bästa vän. Det kanske
är så, men det är nog inte detta det i första hand har
handlat om för oss. Däremot är det kommissionen
som ska stå för det övergripande EU-intresset, och
det är viktigt att det finns någon som tydligt gör det.
Man kan hoppas att kommissionen via sina initiativ
osv. ser till att stärka sin egen roll. Det går alltså att
göra inom nuvarande maktbalans såsom den visas av
fördragen. Det besvarar egentligen Per Unckels första
och tredje fråga.
Sedan är jag, precis som nästan alla som har del-
tagit i Europeiska rådets sammanträden, ganska kri-
tisk mot hur det fungerar. Det är alldeles för lösligt
för att vara ett så viktigt organ. Det är också därför
vår statsminister och andra har lagt fram förslag till
hur det ska bli mer stadga i de europeiska rådens
sammanträden. Det handlar om mer långsiktighet i
arbetsplaneringen, vilka frågor som ska komma upp
osv. Det handlar också om hur ordförandeskapet ska
kunna hantera detta med lite större framförhållning.