Fru talman! Den här jämförelsen haltar. Den för-
utsätter att EU är en stat, men EU är ingen stat. Möj-
ligen med undantag av Folkpartiet är det inget parti i
Sveriges riksdag som vill att EU ska vara någon form
av stat.
Man ska kanske inte argumentera om politikens
former med politikens innehåll, som K-G Biörsmark
gör. Han säger att med överstatlighet vinner vi möj-
lighet att gå fram mera kraftfullt på miljöområdet.
Men det kan vara precis tvärtom, att överstatlighet
tvingar fram mycket sämre miljöåtgärder än dem som
en folkmajoritet i vårt land vill se vidtagna. Vi hind-
ras då från det med tanke på att vi ska vara den ge-
mensamma marknaden till lags. Det visar ju inte på
någon kraftfullhet i besluten.
Det grundläggande problemet med ett överstatligt
beslut där alla inte är eniga - om det är enhälligt kan
det lika gärna vara mellanstatligt - är att demokratis-
ka parlamentariska stater tvingas att vidta åtgärder
mot folkets genom val uttryckta vilja. Detta är över-
statlighetens grundläggande problem. Därför ska det
vara utomordentligt lite av överstatlighet. Samarbetet
ska i stället baseras på mellanstatliga principer.
Där skiljer vi oss åt, och jag tror att det är nyttigt
för debatten att vi kan kontrastera dessa uppfattning-
ar.