Herr talman! Vi är överens om att det är med-
lemsstaterna som ska ge EU dess befogenheter och
som ska ge begränsade befogenheter till institutioner
som inte styrs direkt av medlemsstaterna. Jag håller
också till en del med om Sörens beskrivning av rörel-
seriktningen, herr talman. Det går ibland snabbt,
ibland långsammare, och det sker en förändring. Men
det avgörande är att vi måste vara med och kraftfullt
försöka påverka riktningen på denna rörelse och den-
na förändring. I Sören Lekbergs huvudanförande
ligger egentligen en del principer som i alla fall till en
del går åt det håll som jag tycker är bra. Man betonar
nämligen överstatlighet och de nationella parlamen-
tens roll osv.
Varför inte försöka göra detta till en klar princip,
till en klar rörelseriktning som man vill eftersträva?
Jag tycker inte att man bara ska ha en inställning när
det gäller detta som att vi, bara det är pragmatism,
kan förhålla oss till utvecklingen vartåt den än går.
Man måste nog, för att kunna ha en bra pragmatism,
ha en principiell hållning, och jag menar att denna
principiella hållning bör vara att vi utvecklar ett sam-
arbete som har mellanstatligheten som grund och
bärande princip.