Herr talman! Det är svårt, detta med subsidiari-
tetsprincipen. När man ska tala om den och dess
prövning försöker man gärna göra det lite enklare.
Jag är medveten om att det inte är fullt jämförbart.
EU har tyvärr många sådana här mycket knepiga ord
som gör att människor känner sig ganska främmande
för vad vi talar om. Det tycker jag är rätt bekymmer-
samt.
Jordbrukspolitiken är för mig ett exempel på ett
område där det inte handlar om institutionella föränd-
ringar utan om frågan: Vad står det egentligen i för-
draget? Har man en regeringskonferens tittar man
definitivt på om det är någonting man vill ändra i
fördraget. Då är det inte bara maktbalansen det
handlar om, utan det kan också gälla frågan om för-
draget någonstans på ett viktigt politikområde ut-
trycker sig på ett mycket gammaldags sätt. Så är det
vad gäller jordbrukspolitiken.
Jag menar inte att konventet ska syssla med några
jordbruksreformer, inte på något sätt. Däremot är det
viktigt att titta på texten i den målsättning som finns
kring jordbrukspolitiken när vi går igenom fördragets
olika delar i konventet.