Herr talman! Liknelsen med dynamiken och släp-
vagnen var rolig. Men jag tror att vi, med den ordning
som vi har i dag, har en väldig dynamik i verksam-
heten. Jag pekade på det som har hänt under de se-
naste åren. Vi får inte, Ingvar Svensson, bli fartblinda
och bara lyssna på vad vissa inom det europeiska
samarbetet tycker och tänker, utan vi måste också se
upp. Vi måste se till att vi går i takt med medborgar-
na, att opinionen är med oss och att beslutsprocessen
är förankrad.
Vi har redan talat mycket om demokratin, om hur
viktig den är. Från svenska utgångspunkter vet vi att
man måste ta sig tid med att förankra besluten. Där
delar jag uppfattningen att vi, när vi kommer överens
om att befogenheter ska överföras och att det finns
goda skäl för att göra det, också ska göra det. Vi ger
då det gemensamma de befogenheter som behövs för
att genomföra det hela.
I debatten, Ingvar Svensson, där det lite slarvigt
talas om mellanstatlighet och detta med gemen-
skapsmetoden, glömmer man faktiskt bort att när
Nicefördraget - förhoppningsvis - blir ratificerat i
samtliga medlemsländer kommer, tror jag, 73 % eller
75 % av besluten att fattas med kvalificerad majoritet.
Kvar finns då en kärna av frågor som ligger väldigt
nära varje medlemsstats hjärta. Där gäller fortfarande
detta med att det ska vara enhälliga beslut. Det ska vi
inte glömma bort.
När jag lyssnar på Ingvar Svensson och andra här
får jag lätt intrycket att det i dag i princip är bara
enhällighet som råder, men så är det inte.