Fru talman! Jag tänkte förlänga K-G Biörsmarks
tid i talarstolen några ögonblick, och jag vill återgälda
det tack som han framförde till riksdagen. Vi har haft
en del goda och trevliga duster. Det har varit ett gott
kamratskap trots skilda principiella uppfattningar.
En skild principiell uppfattning har vi just i frågan
om överstatlighet, som jag än en gång vill återkomma
till.
K-G Biörsmark säger att problemet med mellan-
statlighet är - som han uttrycker det - att Göran Pers-
son och hans motsvarigheter får för mycket makt
därför att förhandlingarna sker bakom lyckta dörrar.
Det är inte det som är problemet med mellanstatlig-
het, utan det ger de nationella folkvalda parlamenten
en möjlighet att kontrollera sina regeringar, möjlighet
till inflytande och möjlighet att utkräva ansvar av
regeringarna.
Det är lite annorlunda med överstatlighet. K-G
Biörsmark och Folkpartiet har tydligen för sig att det
är lättare att utkräva ansvar vid överstatlighet. Men så
är det ju inte. Om ett beslut har en överstatlig karaktär
gentemot vårt land tvingas vi som minoritet att foga
oss i ett sådant beslut. Vi kan ju inte utkräva ansvar
av Tysklands förbundskansler eller Frankrikes premi-
ärminister för att de har kört över Sveriges regering.
Vi kan utkräva ansvar av Sveriges regering. Vid
överstatlighet blir således möjligheterna till an-
svarsutkrävande mycket sämre.
Överstatlighet innebär att de beslutsfattare som
man kan utkräva ansvar av kan vara överkörda i en
situation där de är i minoritet. Därför försämrar alltså
överstatligheten ansvarsutkrävandet.