Herr talman! Sören Lekberg får ursäkta mig om
jag får intrycket av att han driver principen om prag-
matismen in till gränsen där den övergår i kökken-
mödding.
Jag har en kommentar och en fråga med den ut-
gångspunkten. Kommentaren är att när Sören Lek-
berg tar avstånd från eller är starkt tveksam till idén
om en kompetenskatalog säger han att vi inte ska
göra klart för oss vad det är som EU ska göra och vad
det är som nationalstaterna ska göra. Jag tror att detta
är en farlig ståndpunkt därför att den riskerar att leda
till att sådant som nationalstaterna borde ägna sig åt
glider vidare till EU, medan EU däremot inte får det
gjort som nationalstaterna inte klarar av.
Min fråga i denna otydlighetsavdelning hänger
samman med socialdemokratin och mellanstatlighe-
ten. Jag skulle vilja be Sören Lekberg reda ut hur
Socialdemokraterna faktiskt ser på detta och dess-
utom försöka reda ut hur tesen, som många hävdar,
om mellanstatlighet skulle vara något slags skydd för
de mindre ländernas möjligheter till påverkan. Många
inklusive jag själv hävdar ju snarast raka motsatsen,
nämligen att det mellanstatliga samarbetet möjligen
är ett samarbete där alla kan säga nej - så långt är jag
med - men där de som driver på när det gäller inne-
hållet i det som man säger ja till är de länder som har
de största musklerna. Och per definition är Sverige
inte riktigt ett land som har möjlighet att tävla i den
genren.