Fru talman! Först och främst vill jag yrka bifall
till reservation nr 1 i UU10 och reservation nr 4 i
KUU2, för att det ska vara gjort.
Fru talman! Det är naturligtvis en utmaning att
diskutera EU:s framtid och delvis historien, bl.a.
ordförandeskapet, på tio minuter. Först vill jag säga
att det finns en bred övergripande majoritet i större
delen av frågorna. Det gäller t.ex. de frågor som har
nämnts här om maktbalansen och att slå vakt om de
små ländernas inflytande. Jag tänker beröra de reser-
vationer vi har, inte alla men några, för att visa var vi
vill gå längre eller där vi har en annan uppfattning.
Jag börjar med att mycket kort kommentera
UU10, där vår motion om riksdagens arbete med EU-
frågor fått glädjande stöd av Moderaterna, Kristde-
mokraterna och Folkpartiet. Den har också fått ett
mycket kraftfullt stöd av Daniel Tarschys i dagens
DN. Han ger där ganska svidande kritik mot hur rege-
ringen hanterar EU-besluten.
Riksdagens utskott måste komma in mycket tidi-
gare i EU-arbetet. Det handlar om beredningen av
vitböcker och grönböcker, att få upp aktuella frågor i
den allmänna debatten, större öppenhet och att mins-
ka misstron mot EU. I dag sker alltför mycket arbete
på tjänstemannanivå, dolt för svenska parlamentari-
ker.
Vi tycker att regeringen borde lägga ökad vikt vid
den tidiga förankringsprocessen, diskussioner med
berörda utskott om vitböcker och samråd om tjänste-
männens arbete i olika grupper så att fackutskotten
har tidigt inflytande i utformningen av de nationella
positionerna. Det har vi talat om många gånger.
Fru talman! Centerpartiets politiska grundsyn ut-
går från idéerna om livskraft, självbestämmande och
livskvalitet. Vi tror på människors förmåga att själva
skapa bara de får rätt förutsättningar och människors
möjligheter att ta ansvar enskilt och tillsammans. Det
ligger också till grund för vår syn på EU och EU:s
framtid och den diskussion som pågår i konventet
inför nästa regeringskonferens och som finns redovi-
sad i vår reservation om övergripande frågor om EU:s
allmänna inriktning.
EU är ett projekt i rörelse, ett projekt som saknar
slutmål. Att EU:s allmänna inriktning vägleds av en
pragmatisk grundhållning är bra, men bara i kombi-
nation med en tydlig viljeinriktning. Vi tycker att det
saknas i majoritetens skrivning. Vi vill ha visioner för
vad vi vill med den europeiska unionen. Annars blir
det som när Alice i Underlandet frågade efter vägen
och inte visste vart hon ville gå. Hon fick förstås
svaret: Då spelar det ingen roll vilken väg du tar.
Jag och Centerpartiet har en vision om ett smala-
re, men effektivare, EU, där makten byggs underifrån
och delegeras uppåt. Var besluten ska fattas måste
avgöras av närheten till dem som berörs, men också
av om det går att fatta beslutet på just den nivån. Vi
vill utveckla EU för att möta Europas framtidsfrågor
och de stora utmaningarna: utvidgningen, mil-
jöproblemen, utvecklingen av utrikes- och säkerhets-
politiken, den bristande folkliga förankringen samt
den ökande högerpopulismen, som nu sätter sina
tydliga spår i flyktingpolitiken. Just på det området
måste Sverige vara en bromskloss i utvecklingen och
stå på barrikaderna för humanitet.
Målet måste vara ett EU i fred och säkerhet, hu-
manism och demokrati omfattande hela Europa, dvs.
nuvarande ansökarländer, inklusive Turkiet, men
också länderna på Balkan. Vägen dit är lång. När det
gäller Turkiet går utvecklingen beträffande mänskliga
rättigheter nu snarast i motsatt riktning. Men målet
måste stå fast, och vår utrikespolitik inriktas på detta
liksom på att EU ska visa ökad solidaritet med om-
världen och vara en stark kraft när det gäller global
fattigdomsutrotning och hållbar utveckling.
Vi tycker att EU:s huvudsakliga ämnesområden
ska vara frågor som inte kan hanteras lokalt, regionalt
eller nationellt.
Utskottsbetänkandet har enligt min mening en
alltför försiktig inställning till en öppen, bred och
ifrågasättande debatt om hur det framtida EU ska se
ut. Jag hade gärna sett mer resonemang om hur vi kan
säkra legitimiteten genom att bygga makten under-
ifrån och delegera uppåt.
I vår reservation för vi också ett resonemang om
federalism, som jag gärna vill citera.
"Tanken om en författning byggd underifrån ut-
trycks ofta i termer av federalism. Frågan om federa-
lism handlar ytterst om huruvida samarbetet i huvud-
sak ska vara mellanstatligt eller överstatligt. EU upp-
visar i dag en natur där båda formerna för beslut
blandas. Mellanstatlighet kan uppfattas som den mer
demokratiska samarbetsformen, med vetorätt hos
varje deltagande part. Detta kan leda till, vilket sker
ofta, att förhandlingar förs i slutna rum. Mycket talar
för att inslag av överstatlighet bidrar till ökad öppen-
het och underlättar delaktighet. Det är beklagligt att
begreppet federalism används på olika sätt i debat-
ten."
Vi förespråkar en fortsatt blandform mellan dessa
beslutsformer. Vår vision är också ett medborgarnas
Europa, vilket måste innebära att fler av unionens
medborgare har möjlighet att läsa, förstå och ge syn-
punkter på unionens grundläggande dokument. Det
måste innebära att beslutsfattare är möjliga att identi-
fiera och utkräva ansvar av. En konstitution för den
europeiska unionen skulle bidra till detta. En klarare
och tydligare maktfördelning mellan institutionerna
skulle också bidra till en bättre förståelse bland med-
borgarna. EU-kommissionen ska vara fördragens
väktare, den verkställande kraften och en tjänsteman-
naorganisation. Vi tycker att både ministerråd och
parlament ska ha initiativrätt.
Fru talman! En levande demokrati förutsätter för-
utom öppenhet och insyn också levande debatt och att
människor känner samhörighet med varandra. Bristen
på arenor för människor att mötas, debattera och
samverka på är ett problem. Det är farligt att fri-
koppla de politiska institutionerna från gräsnotsnivån,
så som fallet riskerar bli med europeiska institutioner
som inte motsvaras av gränsöverskridande nätverk
bland medborgarna. Det folkliga motstånd som vi har
sett bl.a. i Göteborg visar oss att människor känner
sig fjärmade från den politik som förs inom EU. Det
ökade stödet för högerpopulism som vi har sett i ett
flertal länder i Europa är ytterligare ett tecken på att
klyftan mellan beslut och medborgare ökar. För att
inte dessa åsikter ska öka behöver vi överbrygga
denna klyfta och göra det möjligt för människor att
identifiera sig med EU. Vi måste bjuda in dem på
politikens arenor.
När fördragen blir oöverskådliga och det är svårt
att avgöra vad EU beslutar och inte beslutar om blir
unionen svag också inom de områden där det finns
behov av kraftfullt gemensamt agerande. Ett tydligt
ställningstagande för en kompetenskatalog hade varit
en fördel. En sådan katalog bör vara uppdelad i tre
avdelningar: en om exklusiva EU-kompetenser, en
om delade kompetenser samt en om frågor där EU
används som mellanstatligt samarbetsforum. Vi bör
inte låsa oss vid hur dessa kompetenser bör fördelas.
Jag skulle snarare vilja föra en debatt om hur man den
vägen kan förtydliga kompetensfrågorna utan att på
förhand försöka definiera hur de bör fördelas.
Till sist, fru talman, vill jag önska dem som deltar
i konventet framgång i sitt arbete.
Eftersom detta är min sista riksdagsdebatt vill jag
tacka alla kamrater i riksdagen för gott samarbete, för
gott kamratskap och för många roliga upplevelser.
Det gäller förstås utrikesutskottets ledamöter och
kansli. Jag har jobbat i sammanlagt sex olika utskott
under mina 17 år i riksdagen, och det har varit myck-
et intressant och lärorikt. Men utrikesutskottet är utan
tvekan pricken över i och det som har intresserat mig
mest av alla utskott.
Jag vill också tacka all annan personal som har
ställt upp i olika sammanhang, t.ex. växeln, vakterna,
informationsdisken, lokalvården, kanslierna i de ut-
skott där jag har jobbat tiderna, Nordiska rådet, inter-
nationella kansliet, kammarkansliet och alla andra.
Jag tackar alla ledamöter som jag har samarbetat med
i olika konstellationer och grupper i riksdagen, på
resor och i utredningar. Jag tackar naturligtvis också
fru talman och de vice talmännen. Tack för allt gott
samarbete!
Jag kanske inte kommer att sakna själva jobbet så
mycket, men ett vet jag alldeles säkert: Jag kommer
att sakna väldigt många människor. Det gäller också
kontakterna med Regeringskansliet och tjänstemän på
UD, på Utbildningsdepartementet och Kulturdepar-
tementet och, sist men inte minst, utrikes- och bi-
ståndsministern för alla konstruktiva diskussioner
som vi har fört och det goda samarbetet. Det gäller
även vice statsministern i hennes olika roller under
årens lopp.
Tack så mycket för det!