Herr talman! Jag tänker inte polemisera, utan jag
vill bara understryka ett par punkter i mitt huvudanfö-
rande. Jag vill verkligen inte polemisera, utan jag
sade att vi alla nu borde se till att vi kan komma bort
från det som vi möter i tidningarna jämt och ständigt,
dvs. att människor inte får den vård de har rätt till och
den omsorg de behöver. Vi vet väl alla att den typen
av reportage och skriverier alltid har funnits och kan-
ske alltid kommer att finnas, men det finns ändå ten-
denser här och var - vi behöver inte kasta skulden på
någon - som gör att detta måste tas fram mer i aktuali-
tetens ljus. Det är naturligtvis ingen rim och reson i
att cancersjuka eller barn som behöver operationer
skall skjutas åt sidan eller få vänta.
Jag vill återigen understryka att jag inte lägger
skulden på någon, utan jag menar att vi måste klara av
detta tillsammans. Väldigt mycket av det vi har talat
om här i dag handlar om friska, aktiva människor, om
dem som kan tala för sig, om grupper som har röst-
styrka. Men det finns andra, svaga grupper, som inte
får hamna vid sidan om.
Herr talman! Vi vet att Sverige är mer än stats-
budgeten. Sverige är ofantligt mycket mer än det som
beslutas i den här kammaren när det gäller ekonomi.
Något som rör sig för närvarande ute bland svenska
folket är ett resonemang om hur vi skall få ett varmare
och tryggare samhälle. Finns det någonting vi kan
göra, någonting vi kan uppamma av motkrafter mot
våldsutvecklingen? Människor är inte nöjda med att
höra experter på området säga att våldet har blivit
något mer brutalt men har inte ökat särskilt mycket.
Det råder en hel del osäkerhet ute i det svenska folk-
hemmet, om jag får använda det uttrycket.
Jag tror - ni får naturligtvis ha en annan mening -
och många svenskar tror att vi måste auktorisera
föräldraansvar och familjemiljö. Det är i de små,
trygga sammanhangen som människan får sin identi-
tet, blir en person och kan gå ut och möta en kompli-
cerad värld. Jag tror dessutom att skolan måste ta ett
ansvar, större än vad skolan kanske har uppmuntrats
att göra, nämligen genom att impregnera eleverna
med inställningen att varje människa oberoende av
ras, ålder, kön och intellekt har ett okränkbart värde.
Skattepolitik m.m.