Herr talman! Det har varit en ganska intensiv de-
batt. En del har varit konstruktiva, andra har varit
mindre konstruktiva. Jag tycker att tuppfäktningen
mellan herrarna Carlsson och Bildt om vem som an-
svarar för vad börjar bli något tjatig. Ibland önskar
jag att vi som politiker tar ett större ansvar för helhe-
ten under en längre period. Vi är ändå som människor
i ett samhälle delansvariga för det som sker.
Jag gladde mig dock när Ingvar Carlsson sade att
rättvis fördelning är viktig för socialdemokratin. Jag
uppfattar detta som att det ger möjlighet till att disku-
tera de fördelningspolitiska förslag som i dag inte är
särskilt rättvisa i bemärkelsen att de svaga grupperna
kommer att tvingas söka socialhjälp. Det finns bättre
fördelningsmodeller.
Jag är förvånad över att Ingvar Carlsson säger att
ungdomarna inte skall få KAS. Är man under 20 år
får man inte KAS. Däremot har man varit berättigad
till a-kassa om man har arbetat och betalat in till den,
precis som alla andra som arbetar. Jag tycker att det
är orimligt av en socialdemokratisk regering att miss-
gynna den lilla grupp ungdomar, som kanske är stu-
dietrötta och inte vill studera, och som lyckas med
den svåra uppgiften att få ett jobb, och lyckas behålla
det under så lång tid att de kan betala in till a-kassan
och alltså är berättigade till arbetsmarknadsstöd. Jag
tror att det är fel slag mot fel grupp.
På samma sätt är jag kritisk till förslaget att dra in
CSN-kortet. Det utgör visserligen en kostnad som det
kunde finnas skäl att spara in på. Men samtidigt skall
man veta vilken uppgift ur inlärningssynpunkt CSN-
kortet. Våra ungdomar lär sig att åka tåg och lär sig
att använda ett färdmedel som ur miljösynpunkt är
positivt. Jag tror att det är bra för inlärningen att be-
hålla kortet. Jag tillhör dessutom en av dem som tyck-
er att det är bra att barnen kan komma hem till mam-
ma och pappa ibland - även om de har blivit litet
äldre.
Jag skulle vilja ha en förklaring angående dessa
ungdomssatsningar, som jag anser är snedvridande ur
rättvisesynpunkt.
Jag har en fråga om skatteväxlingen. Det har länge
varit tal om en skatteväxlingskommitté som skulle ta
upp framtidsfrågorna. Framför allt miljöforskare har
talat om vikten av skatteväxling både ur miljösyn-
punkt men också ur arbetsmarknadssynpunkt. Det blir
fler jobb. Fortfarande har vi inte sett att någon sådan
kommitté har tillsatts. Det är hög tid. Jag har en
känsla av att den var på gång redan under den borger-
liga regeringen. Men det hände inte något då heller,
trots Olof Johanssons tal om vikten av skatteväxling.
Sedan har jag en fråga om kärnkraften. Det sägs
att det är dags för en ny kärnkraftsomröstning. Jag blir
mycket upprörd och orolig över detta. Det kan väl
ändå inte vara meningen att bara för att de ekonomis-
ka konsekvenserna av en avveckling av kärnkraften
blir för höga skall man överväga att behålla kärnkraf-
ten? Det var ur säkerhetssynpunkt som vi bestämde
att kärnkraften skulle avvecklas. Det var vidare ur
miljösynpunkt - uranbrytning, avfallsförvaring och
andra frågor är fortfarande inte lösta - som folket
beslutade att avveckla kärnkraften. Jag hoppas att det
kravet står kvar. Jag skulle gärna vilja se ett datum för
när avvecklingen skall påbörjas.