Herr talman! Temat för denna debatt har varit spa-
randet. Vi moderater är bäst på att spara; det visas
bl.a. av att jag är den som har mest taletid kvar. Det
vill jag utnyttja till att rekapitulera vad som sagts
tidigare. Eftersom Ingvar Carlsson inte har någon
repliktid skall jag inte komma med något som fordrar
nya repliker.
Det som inträffat under de senaste fyra månaderna
är att socialdemokratin valt väg åt vänster. Det blev
inte den breda samverkan som man hade förespeglat
under valrörelsen, utan det blev litet av det som jag
med en tillspetsad formulering kallade rödgrön röra.
Det blev en Schyman här och en Schlaug där och en
Sundström som försökte överleva mitt i det hela. Det
blev inte den trovärdiga politik som krävs för att
skapa förutsättningar för de nya jobb som Sverige så
innerligt väl behöver, och som vi måste ha.
Detta är beklagligt. Jag tror nämligen att det
kommer att sätta sin prägel på en betydande del av
mandatperioden. Om regeringen gör sig föreställning-
en att det går att slingra sig fram och tillbaka alltför
mycket - visst utrymme finns alltid - tror jag att re-
geringen begår ett strategiskt misstag som kommer att
kosta ganska mycket under ganska lång tid framöver.
Det som regeringen i sak har åstadkommit är
massiva skattehöjningar. Det har man gjort inte bara
för företagare, vilket är illa nog, utan också för samt-
liga löntagare. Fattig eller rik, ingen har kunnat und-
komma den socialdemokratiska skattechocken. Titta
närmare på lönebeskedet för januari månad! Då ser ni
vad det inneburit. Det står inte en ekonom att upp-
ringa - utanför LO måhända - som inte anser att detta
är fel för Sverige. Därtill kan vi lägga de dogmatiska
återställarna och återregleringarna av bl.a. arbets-
marknaden. Det finns inte en ekonom som går att
uppbringa i Sverige eller i utlandet som inte anser att
detta försvårar möjligheten till nya jobb, framför allt i
de småföretag som Sverige är så beroende av.
Detta innebär dess värre att vi, trots att vi befinner
oss i en kraftig ekonomisk uppgång 1995 och 1996 -
Ingvar Carlsson har citerat mycken statistik, som i allt
väsentligt säkert är rätt - lever farligt med tanke på
framtiden. Vi har en ekonomisk politik som är helt
och totalt utan någon som helst marginal för finansiel-
la störningar utifrån. Och vi har en sysselsättningsut-
veckling som riskerar att bli för svag, nu när vi har det
historiska tillfället.
Detta illustreras kanske allra tydligast i den dis-
kussion som vi haft under de senaste veckorna om
huruvida socialdemokratin verkligen har någon politik
för jobb och sysselsättning. Före valet var ju detta så
osannolikt uppblåst. Det fanns planer och program.
Arbetslösheten skulle ned till 5 %. Och det skulle ske
praktiskt taget omgående, i alla fall år 1995 - möjli-
gen 1996. Därefter blev det bara tomt och tyst från
Arbetsmarknadsdepartementet. Ingen tror på en sådan
politik. Nu försöker regeringen rädda den med herr
Schlaug. En sådan seger till och herr Sundström är
förlorad!