Herr talman! När det gäller bankfrågan tror jag att
minsta eftertanke gör att man inser att det inte riktigt
är så lätt som Gudrun Schyman framställer det. Det är
inte särskilt länge sedan hela bankväsendet hotade att
gå över styr. Vi fick gå in med stora insatser och
garantier för att förhindra att hela systemet kapsejsa-
de. Då är det inte möjligt att efter en mycket kort tid
tro att bankerna vadar i pengar och att vi skulle kunna
lösa en stor del av de statsfinansiella problemen ge-
nom att ta ut avgifter eller skatter.
Sanningen är dessutom den att vi har gått in med
de stora pengarna, nästan hela beloppet, när det gäller
Gotabanken och Nordbanken, där vi har ett ägarskap.
Vi skall naturligtvis se till att vi gottgör staten, äga-
ren, så långt det över huvud taget är möjligt. Men det
skall ske vid rätt tidpunkt, då vi vid en försäljning
t.ex. får ut det mesta möjliga.
Det andra som vi gör är att vi håller på att förbe-
reda en avgift på banksystemet för att värna om fram-
tidens bankkunder. Det kommer att byggas upp en
fond på ungefär 10 miljarder kronor, Gudrun Schy-
man. Det är inga små belopp. Men det gäller att göra
detta successivt, så att det inte skapas problem ur
stabilitetssynpunkt. Det slår tillbaka mot låntagare och
långivare.
Det tredje som skall göras är att vi skall se till att
konkurrensen i framtiden fungerar, att det blir ett
sådant ägarsystem att det blir en konkurrens och en
nedpressning av ränteskillnaderna.
Detta är tre åtgärder i regeringens politik, och det
är en rimlig och riktig politik.
Det förvånar mig att Vänsterpartiet går emot vår
satsning mot arbetslösheten. Jag ser dessutom inte att
Vänsterpartiet har något bra alternativ. Detta är en
satsning för att människor som annars är arbetslösa
skall få arbete och att de snabbt skall komma in på
arbetsmarknaden. Det är nämligen bråttom, Gudrun
Schyman. Det är väldigt bråttom. Vi har inte tid att
tveka.
Det handlar inte om att vifta bort miljarder. Det
handlar om att stimulera företag att nyanställa männi-
skor som annars skulle vara arbetslösa. Det är en klok
ekonomisk politik också för samhället. Får vi bara
40 % verkningsgrad av detta kommer pengarna
snabbt tillbaka. Gudrun Schyman jämför detta med
löpande konsumtionsutgifter. Det är mjukt uttryck ett
ganska allvarligt tankefel.